Kalabalik i påskidyllen

Nu ska jag berätta: Någon har helt fräckt gått och byggt en vindkraftspark i påskidyllen! Helt utan tillstånd och konsekvensbedömningar. Det förr så frodiga landskapet har förvandlats till en enda stor lervälling där bara några taklökar tappert hänger kvar.

Som tur är går det inga flyttfågelstråk just här - påskkycklingarna föredrar att ta sig fram på marknivå. Men hur ska det gå för påskharen som har sina bohålor i denna unika biotop? Och kommer den rika artrikedomen, med timotej, rajgräs, krasse, rucola och sockerärter, att återhämta sig? 

Tack och lov är vindkraftverken av en helt ny typ, byggda av återvinningsbart material. De orsakar varken vibrationer eller buller. De sprider gynnsamma vindar och gott humör. Påskidyllen brukar vara som frodigast just till påsk. Det är bara för oss att följa med utvecklingen och se hur det går.

Vindsnurrorna har jag bloggat om förr här (DIY) och här.

Ett bokmärke

Narcissernas tid är snart förbi, men till morsdag virkade jag en evighetsnarciss till mamma. Mönstret till blomman hittade jag hos Annie's Granny efter att ha sett ett jättefint bokmärke på Etsy.

I väntan på att sommaren ska komma tillbaka håller jag tummarna för att de känsligaste plantorna i växthuset ska klara sig. Gör punktinsatser i trädgården. Fixar med viktiga papper. Äter rabarber. Och så läser jag lite extra. Jag har äntligen fått sticka nosen i Locke Lamoras senaste äventyr. Historien om gentlemannatjyvarna som lurar byxorna av de mäktigaste och vars svordomar närmast liknar poesi. Om man nu kan säga så.

Harungen i örtagården

Det bor en hare i min trädgård. En liten harunge som älskar solen. Varje dag sitter han och kisar mot solstrålarna där ute bland lammöronen i örtagården. Han ser så rofylld ut, en riktig livsnjutare. Och han påminner mig om att sitta ner en stund ibland, och njuta av solen och grönskan.

Haren har jag gjort i vinter på en kurs i trädgårdskeramik med Paula Blåfield. Hon har så skön stil Paula, och jag ser fram emot nästa vinter, då jag hoppas jag får gå kursen igen. Jag tillverkade lite annat smått och gott också, men det ska fixas lite innan det kommer ut i trädgården.

Sol!

DIY vimplar av washitejp och en bok

Ibland tänker jag på en idé väldigt länge innan jag kommer till skott och genomför den, ofta på nolltid. Som de här vimplarna. Jag har helt enkelt skurit ut trianglar ur en gammal bok och tejpat ihop dem med washitejp.

Tejpen är dubbelvikt på längden. Mitt vimpelband har 21 vimplar, och som ni kanske ser tog tejpen slut mitt i. Det lönar sig alltså att börja med en full rulle. Innan jag skar ut trianglarna printade jag text och bilder på en del av vimplarna, med temat Gör mer sånt som gör dig glad.

Förutom vimplarna, så har jag inte riktigt fått ordning på hemmet efter julen. Det slog mig idag hur vitt allt är och undrade hur i världen det gått till. Här ser ni förresten att min tavelvägg fått en total make-over, med tavlorna Blomsterkarta och Frökarta av Jonna Fransson. I like. Jag ska försöka ta bättre bilder av den nån dag. (Såhär såg tavelväggen ut förr.)

Nu önskar jag bara att det gick lika snabbt att göra hållbara vimplar till trädgården.

Marknadsstämning

Julmarknadsdagen igår var en trevlig erfarenhet. Vädret var fint halva dagen, innan snöstormen så småningom började blåsa upp. Människorna var trevliga, och mina kransar, hjärtan, stjärnor och granar gick åt i lagom takt. Lasten var betydligt lättare då jag åkte hem på kvällen! :)

Här står jag inbyltad i sköna stickade tröjan och tomteluvan. Frysa behövde jag inte göra på hela dagen.

Jag tror det blir mer och mer besökare för varje år på Stundars julmarknad. En del saker, som hjärtanen här ovanför, hade jag nog behövt ha mer av. Nedanför ser ni marknaden ur mitt perspektiv.

Tack till alla kunder och andra som höll mig sällskap! Jag tror minsann att jag gör om det här nästa år!

-Nina-

[LAV]

I love lav (jag ber om ursäkt för ordleken). Jag tycker lav är ganska fascinerande. Lavarna tål extrema förhållanden och kan växa där knappt nåt annat liv finns. Det är coolt. De finns till tack vare en symbios mellan två helt olika varelser, alger och svampar, som har ett väldigt tajt samarbete. Det är inspirerande. Men det jag framför allt fascineras av är lavarnas beteende.

I torrt väder lägger man knappt märke till dem. De är ihopkrympta och grå och den enda gång jag tittar på dem är då de knastrar till under fötterna på klipphällen. Då väljer jag en annan väg för att inte trampa sönder laven. Men sen då det regnar och världen blir våt! Då dyker lavarna upp överallt. På träden, på stigen, på alla stenar och klippor. De ger en helt annan färg åt skogen. Från att ha varit torra och gråa blir de blåa, turkosa, gröna - jag vet inte vad jag ska kalla färgen. Jag kan se framför mig hur alg-delen i laven jobbar febrilt med sin fotosyntes (det är nog klorofyllet som ger den nya färgen) för att ge energi till sin kompis svampen. Och svampen sträcker på sig i sin uppfräschade, mjuka kropp för att samla näring åt sin kompis algen.

Sen blir det torrt igen, och allt är tyst i laven igen.

Kransen och hjärtat är gjorda av fönsterlav. Jag vet att det är många som inte tycker om fönsterlav. Kanske är den gammalmodig. Kanske hör den hemma på gravarna. Men jag tycker den är fin. Speciellt då den är fuktig och har den där odefinierbara färgen. Och blir laven torr är det bara blötlägga den, så väcks den till liv igen.

Det blev mycket text om lite lav. Vad tycker du om fönsterlaven?

Ps: För säkerhets skull länkar jag till Det är för f-n inte mossa! och Lika bra med broccoli? Allmänbildning på hög nivå ;)

Minigranar i tomteverkstaden

Jag är så tacksam för alla positiva kommentarer på förra inlägget, där jag berättade att jag ska sälja hantverk på Stundars julmarknad på söndag. Jag är faktiskt nervös, och känner att jag skulle behöva minst en vecka till på mig för att förbereda. Det är värsta tomteverkstaden hemma i vårt garage nu. Fast jag tror nog att tomtarna har lite bättre ordning än vad jag har.

Ikväll ska jag göra klart minigranarna som jag håller på med. Söta små mosskoner att sticka ner i snön eller en kruka. Hoppas du gillar :)

Tomtestämning har jag på jobbet på museet också. Så nu är det mitt tomte-jag, Fia Filttoffla, som önskar dig en fin dag! Jag har redan hunnit rädda julen två gånger tillsammans med söta dagisungar :)

Lilja's Corner goes Stundars

Nu är det ingen idé att hålla det hemligt längre, för det finns inte riktigt någon återvändo. Om en vecka kommer jag att stå på Stundars julmarknad och sälja kransar och granar och annat vintrigt och juligt.

Jag kommer bland annat att sälja "I Lav Winter"-kollektionen med kransar och granar av lav-iga kvistar. Jag blev själv riktigt förtjust i dessa, och det harmar mig att jag inte samlat mer material. Men jag har annat också, som jag ska visa dig snart.

Det här med att sälja hantverk på marknad har jag funderat på i flera år, men aldrig vågat. Javisst, 1000 ursäkter har jag haft, men då det kommer till kritan är det modet som tryter. Men nu kör jag!

Och nu är det exakt en månad kvar till julafton. Önskar dig en stämningsfull tid. Jag lovar att göra många vinter- och julinlägg fram tills dess.

Stundars julmarknad alltså (www.stundars.fi), söndagen den 1 december kl. 11-16. Kom gärna och säg hej!

Stjärnor och kanelsmuttar

Den här lördagen har gått i pysslandets tecken. Stjärnor av lärkträdskvistar har kommit till på löpande band. Under tiden smakade jag på Kanelsmutten och Pepparkakskolan som jag vann i Susannas utlottning på hennes blogg Huvikumpu Living. Det var gott. Mycket kanelsmak. Väldigt sött. Produkterna är från Quriosa Interior i Jungsund.

Jag håller på att byta dator, så jag har inte alla mina vanliga program installerade ännu. Därför ser inlägget inte ut riktigt som det brukar. Då det kommer till datorer vore det så skönt om det bara funkade, utan att man behövde göra någon insats...

Jag märker att jag är trött och har svårt med orden, så nu ska vi gå i bastun och inte göra så mycket mer idag. Imorgon blir det farsdagsfirande. Gissar att det blir fler godsaker då...

-Nina -

DIY: Vindsnurror

Idag har varit en riktigt slö lördag. Jag har bläddrat i en tidning, lyssnat på Kings of Convenience, Alicia Keys och Håkan Hellström, och så har jag papperspysslat. Fanns liksom inte ork till mycket mer.

Tidningen som jag bläddrade i var Made in Paper, en ny engelsk tidning med massor - jag menar massor - av inspiration till papperspyssel i olika svårighetsgrader. Idag valde jag att göra snurror.

 

För att göra vindsnurror behöver man papper med tryck/färg på båda sidorna. Jag gjorde mina av sidor ur en gammal atlas som jag hittat på loppis. Man behöver också en penna med suddigummi. I det sticker man in knappnålen som håller ihop snurran. Men man kan också använda t ex blompinnar. Jag "spikade" hål med ett ritstift först för att få in nålen i blompinnen.

This is how to do it:

En av snurrorna är gjord enligt en annan modell, som det fanns mönster till i tidningen. Googla på "pinwheel template" så hittar du flera mönster. Jag skulle gärna göra vindsnurror för trädgården. Snurror som tål regn. De kunde göras av nån halvstyv plast, plastat papper, eller kanske av två lager vaxduk som limmats mot varann?

Blow me away. Be the wind beneath my wings.

Blommor på fingret

Idag avslutade vi skoldagen med att göra ringar med blommor på. Blomstersmycken är sådär lagom pilligt att göra, sådär som jag tycker om :)

Till mina två ringar använde jag kalanchoe-blommor och kronblad av germini, plus blad av lyktranka och eukalyptus. Dessa limmades fast med blomsterlim (ett kladdigt och relativt snabbtorkande lim) på ringar som vi gjorde av aluminiumtråd.

Är du sugen på att själv göra en ring ska du åka på Kvinna 2013-mässan i Närpes den här helgen. Där kommer Yrkesakademin, där jag alltså studerar, att vara med och bl.a. göra just blomsterringar tillsammans med mässbesökarna.

Igår var jag på föreläsning, där Peppe, Karin och Linn berättade och inspirerade om bloggande. Roligt var det också att träffa bloggvänner och se bekanta bloggansikten (och till och med se bekanta ansikten som man har missat i blogglandet). Jag har också fått tips på vad jag kunde blogga om härnäst (som jag efterlyste i förra inlägget), så nu i vår ska här banne mig bloggas! Tror jag.

Ps: Vill du se vad annat jag gjort i skolan idag ska du kika in på Instagram.

N som i betoNg

Vi har haft en kurs i trädgårdshantverk i skolan. Vi jobbade bl.a. med betong. Ett tufft och rufft material som bara blir finare med åren ute i trädgården. Jag gjorde bokstaven N. N som i betoNg. Eller N som i Nina främst.

Jag gjorde en gjutform av stark kartong och silvertejp. Inuti betongen satte jag några järntrådar som armering. Inte alls svårt egentligen, bara lite klurigt. Om man ska göra bokstäver med runda former, då kan det bli utmanande. Då skulle jag testa göra en form av styrox istället.

Det går lite trögt med mitt bloggande nu. Visst har jag idéer, men jag kommer liksom inte riktigt ända fram. Finns det något speciellt som ni skulle vilja se mer av på min blogg?

Tacksam för tips :)

Värme i vinterkylan

Det är otroligt hur mycket pulsvärmare faktiskt värmer.

Jag ville ha ett par som inte sticks eller kliar, ens då man blir lite varm och svettig. Så jag virkade ett par av bomullsgarn. Den första består av två mormorsrutor, den andra av likadana stolpgrupper som mormorsrutorna, men bara som ränder. De är riktigt sköna att ha på, och lagom varma.

Jag virkade med en lite rolig virknål, som Knappmakerskan Maria ville att jag skulle testa. Jag hör nämligen till minoriteten som virkar uppifrån, eller en tandborstvirkare som Maria uttrycker det. Vi kom överens om tre veckor. Nu har det gått nästan åtta månader. Åtta månader nästan helt utan garn. Men nu lovar jag att du ska få tillbaka den!

Vad tyckte jag om virknålen då? Första gången jag höll i den fattade jag ingenting, den ville inte alls lägga sig tillrätta i min hand. Böjen kändes helt fel. Följande gång gick det mycket bättre. Kanske min hand undermedvetet hade bearbetat formen, för virknålen kändes riktigt skön att hålla i. Nu är jag lite osäker på vad jag kommer att tycka om mina vanliga virknålar. Men skulle jag köpa tandborstvirknålen istället för en vanlig? Nä.

På tal om Maria, så tycker jag att ni ska ta en titt på hennes hantverkarblogg Knappmakerskan, där hon har en massa bra virk- och sticktips och en och annan livsbetraktelse. Och så har hon en garnfärgarblogg också, Himo and me. Maria är en sån där kreativ, inspirerande och godhjärtad människa som man blir varm inombords av. Och förutom med garn så är hon väldigt bra med ord också. Som det här:

"Och nog finns det en tiger i dessa sockor. Kul att se färgerna bilda ränder över och under varandra. Sådär som jag kan tänka mig att en tiger ser ut. För jag har nog inte sett en tiger på nära håll. Inte följt ränderna med fingret och analyserat nyanserna. I tigrars närhet tänker man ofta på annat."


Hoppas att ni har en värmande självständighetsafton ute i stugorna!