Höga Kusten

Vi åkte iväg på semesterresa. 160 km spikrakt västerut, fast ungefär det dubbla plus fyra timmar på färja i praktiken. Jag ville visa Höga Kusten för min man. En plats som jag besökt ett par gånger och blivit rätt förälskad i. I de böljande bergen, som är totala motsatsen till våra flacka landskap. I de branta stränderna, där vattenytan döljer djup som ger mig svindel. Och framför allt i stränderna, än med rundspolade, färggranna klapperstenar, än med släta, solvarma klippor.

Vi klättrade upp till Stortorget och såg den vackraste utsikten.

Satt på de platta klipporna på Rotsidan och fascinerades över vågorna som kraschade in. Här skulle jag vilja uppleva en storm.

Gick omkring på Skags udde.

Åt lite kalasrester.

Vandrade över Norrfällsvikens vidsträckta klapperstensfält.

Såg fina fiskelägen, här i Bönhamn, och konstaterade att det är en viss skillnad från de fiskebastur som finns på vår sida om Bottenviken.

Kikade ut över stupen (vissa var våghalsigare än andra).

Och åkte linbana upp på Skulebergets topp och bevittnade världsrekordet i landhöjning. Ingen annan plats i världen har höjts så många meter över vattenytan efter senaste istid. Då Skuleberget var en ö i havet låg Österbotten långt nere på havsbottnen.

Och så besökte vi Trysunda, en ö som är en av de allra vackraste platserna jag sett. Men dit släpade jag inte med kameran.

Nu har vi halva semestern kvar. Sommarhettan har gett vika för frisk sensommar, och det passar mig alldeles utmärkt. Hoppas du som kikar in har det bra!

En perfekt dag i Kvarken

Hej bloggen, hej eventuella läsare som kikar in i sommarvärmen och i tystnaden här på Lilja's Corner. Värmen är ingen nyhet längre, och jag har inte haft på datorn på flera veckor faktiskt. Jo, jag kollade om den klarat sig i åskvädret för ett par veckor sen och passade på att betala räkningar samtidigt. Nåja, det var inte det jag hade på hjärtat idag.

För exakt en vecka sedan bjöd bloggvännen Ingela ut mig, Ann-Christine och Anna-Lena till sin stuga i skärgården. Och vilken dag det blev. Vi blev hämtade med båt och ompysslade med mat och godsaker och sommarchill hela dagen. Det råkade sig att värmerekordet i landet slogs på Valsörarna som ligger alldeles nära, och jag hade inte alls väntat mig så varmt så långt ute i skärgården. Vi stod i vattnet nästan hela dagen för att svalka oss. Men skönt var det!

Här är bloggvännerna Ingela, Ann-Christine och Anna-Lena bland stenar och vindpinade rönnar. Det är så vackert där ute. Kargt, stenigt och bara blått, grått och grönt.

Och Ingela är den bästa värdinna man kan tänka sig. Vi fick enkel sommarmat, men med extra piff, och ljuvligt gott var det. Och bästa efterrätten.

Anna-Lena har också bloggat om dagen här. En något sakligare redogörelse än min! Och Ingela har skrivit här. I de inläggen finns jag också med på bild.

Tack än en gång Ingela och Hasse!

Den hemliga trädgården

Jag vet en hemlig trädgård. Hemlig och hemlig. Den ligger lite vid sidan om, och vid porten står det tillträde förbjudet. Men jag vet att man får gå dit om man är försiktig och inte trampar ner, förstör eller stjäl.

Det är en övergiven trädgård och just därför är den alldeles vild. Ett kaos av små blomster överallt. Snälla frivilliga människor sköter om den, men vem mäktar kontrollera en sån vildhet?

Lundvivor, blåstjärnor, nunneörter, vitsippor, blåsippor, gullpudra... ja jag vet inte namnet på allt.

Jag har besökt trädgården på våren och hösten, men faktiskt aldrig på sommaren. Det ska det bli ändring på i år. Någon som vill komma med på utflykt?

Botaniska trädgården

Idag har jag haft världens skithuvudvärk, och ingenting har varit bra, och jag har säkert varit världens suraste. Men så somnade jag en stund på kvällen och då jag vaknade var världen en lite snällare plats igen. Jag fick äntligen påskblommorna fixade. Jag ska ta bild och visa bara det blir dagsljus igen.

Under tiden vill jag visa bilder från en fin plats, Botaniska trädgården i Helsingfors. Dit var vi på vägen ner till Tallinn förra veckan. Det stod mellan Botaniska och Granit, och valet var faktiskt inte så svårt i slutändan.

Jag älskar det sirliga växthuset och kan inte annat än drömma om att arbeta på ett ställe som detta. Ännu återstår att besöka trädgården sommartid, och se på alla planteringar på utsidan.

Imorgon är en annan dag.

Another day

Just believe

Just breathe

Elefanterna och Tallinn

Jag vet inte om det var då jag såg filmen Water for elephants för tre år sen, eller om det var redan tidigare, som jag kom på att jag väldigt gärna vill se en elefant. I år skrev jag ner det på min To Do-lista. Vad jag vet finns det inga elefanter i Finland, och med min studiebudget har vi inte råd att fara särskilt långt. Så vi for till Tallinn.

Jag var så nervös för att vi av någon anledning inte skulle få se elefanterna. Inte minst då vi körde in på zoologiska trädgårdens tomma parkering invid det rostiga stängslet. Men det var öppet, och vi tog oss till elefanthuset alldeles lagom till matdags.

De två elefanterna var enorma då dom lunkade in i mathagen. Och skrynkliga, och massiva, och så skickliga med sina snablar. Och jag var lättad över att de inte hade sådär sorgsna ögon som jag var rädd att de skulle ha. Då hade kanske mitt hjärta brustit. Men de verkade vara tillfreds, och de hade en stor hage att gå runt i.

Alla djur hade det inte lika bra, och på vissa ställen kändes det som att stiga rakt in i sovjet-tiden. Men djurparken höll på att förnyas, så jag hoppas att isbjörnarna, tigrarna, hyenorna och lejonen snart får utrymme att sträcka på benen.

Det var mitt tredje Tallinn-besök. Det är på något sätt fascinerande med allt det ful-gamla som möter det ful-nya. Och jag kan inte låta bli att fundera på hur det är att bo i ett land som utvecklas så snabbt, men ändå inte.

Det harmar mig att jag inte köpte blåsippor av den uråldriga tanten som stod i början av blomstergatan, att jag inte ens tog en bild av henne.

Så Tallinn som helhet är kanske inte en favoritstad, men gamla stan är just så gammal som man drömmer om att en gammal stad ska vara. Kullerstensgator, färggranna fasader och en massa detaljer att se på. Snyggt och fräscht dessutom.

Vi besökte Lennusadam - Flyghamnen också. Det är ett ganska nytt museum som finns i en gammal flyghangar. Farkoster och vapen kunde inte intressera mig mindre, men det är ändå ett mycket sevärt museum. Det innehåller också en hel del sjöfartshistoria och framför allt är det väldigt interaktivt och snyggt uppbyggt. Till exempel fick vi klä ut oss till kaptener (eller nåt?!) och posera framför en u-båt. En u-båt som vi strax innan hade klättrat in i.

Det var det. Skönt att komma bort några dagar, men ännu skönare att komma hem igen. Nu ska jag gå och se om blåsippan har öppnat sina knoppar än.

Utflykt till en sjö i skogen

Den första helgen i mars snöade det stora, våta snöflingor. En liten stund senare var de borta och världen återgick till det grågröna som vi vant oss med i vinter. Om solen ändå kunde vara framme några dagar! Jag skulle behöva en rejäl dos solsken, och det är jag kanske inte ensam om.

Tillsammans med min svägerskas familj åkte vi till en sjö i skogen, Risnäs träsk. Sjön var istäckt och vit, och det var nästan lite magiskt mitt i den bara, grågröna skogen. Hundarna, våra två och svärföräldrarnas lurviga Jesse (som är Liljas bror och Snövits halvbror) skuttade och gled omkring på det hala.

Efter korv, kex, kokosbollar och varm choklad vandrade vi hemåt igen. Jag tänker alltid att vi måste göra det här oftare. Gott sällskap och frisk luft gör under för humöret.

Nu är helgen slut men jag är ledig i tre dagar. Även om jag måste vara flitig med trädgårdsplanering för skolan så ska det bli så skönt att gå hemma i sockfötterna. Kanske får jag beställt alla de där blomfröna som jag ska ha till sommaren.

Önskar dig en fin första vecka i mars.

3 x Åland: Smakbyn

Mitt tredje och sista inlägg om Åland handlar om Smakbyn, ännu ett av Michael Björklunds koncept. Det är framför allt en restaurang, men där finns också ett bränneri, en butik och olika program och evenemang. Det verkar finnas många idéer och en grym framåtanda där, och jag ser fram emot att se hur det utvecklas.

Först restaurangen. Snyggt, ljust och faktiskt gemytligt trots den stor volymen som salen har. Vi var där på lunch, som var både god och prisvärd. Jag var faktiskt lite skeptisk till att välja fårkorv, men eftersom den hade stoppats på plats och ställe dagen innan kunde jag ju inte annat. Och tillsammans med tillbehören var det mycket mer minnesvärt en än vanlig lunch-på-stan. 

Om ni besöker Smakbyn tycker jag ni ska kolla in lamporna. Där har det satsats! Byggmaterial, möbler, och rekvisita känns genomtänkt och det mesta har en historia. Fråga den trevliga personalen, jag tror att de gärna berättar.

Den grafiska formgivningen! Kolla hemsidan, så snyggt!

Eftersom vi har en kontakt på insidan, som verkligen är intresserad av och insatt i bränneriet, fick vi en grundlig rundtur både där och i vinkällaren. Tyvärr har jag inte några bilder från vinkällaren (dit jag gärna skulle bli bjuden på fest), för det var så mörkt. Men koppartankarna där man tillverkar Smakbyns egna fruktbrännviner är riktigt snygga dom också.

Man kan boka in sig på guidning och provsmakning. Vi smakade bara på Pärola, päronlikören. Gott.

Vid ingången finns en liten butik med egna och lokala produkter. Jag rekommenderar Svärmors limpa. Och så blev jag så glad då jag fick två av de hjärtformade muggarna som säljs där till födelsedagspresent.

I år vill jag besöka Åland igen, på skördefesten i september. Någon som följer med?