Höga Kusten

Vi åkte iväg på semesterresa. 160 km spikrakt västerut, fast ungefär det dubbla plus fyra timmar på färja i praktiken. Jag ville visa Höga Kusten för min man. En plats som jag besökt ett par gånger och blivit rätt förälskad i. I de böljande bergen, som är totala motsatsen till våra flacka landskap. I de branta stränderna, där vattenytan döljer djup som ger mig svindel. Och framför allt i stränderna, än med rundspolade, färggranna klapperstenar, än med släta, solvarma klippor.

Vi klättrade upp till Stortorget och såg den vackraste utsikten.

Satt på de platta klipporna på Rotsidan och fascinerades över vågorna som kraschade in. Här skulle jag vilja uppleva en storm.

Gick omkring på Skags udde.

Åt lite kalasrester.

Vandrade över Norrfällsvikens vidsträckta klapperstensfält.

Såg fina fiskelägen, här i Bönhamn, och konstaterade att det är en viss skillnad från de fiskebastur som finns på vår sida om Bottenviken.

Kikade ut över stupen (vissa var våghalsigare än andra).

Och åkte linbana upp på Skulebergets topp och bevittnade världsrekordet i landhöjning. Ingen annan plats i världen har höjts så många meter över vattenytan efter senaste istid. Då Skuleberget var en ö i havet låg Österbotten långt nere på havsbottnen.

Och så besökte vi Trysunda, en ö som är en av de allra vackraste platserna jag sett. Men dit släpade jag inte med kameran.

Nu har vi halva semestern kvar. Sommarhettan har gett vika för frisk sensommar, och det passar mig alldeles utmärkt. Hoppas du som kikar in har det bra!

Botaniska trädgården

Idag har jag haft världens skithuvudvärk, och ingenting har varit bra, och jag har säkert varit världens suraste. Men så somnade jag en stund på kvällen och då jag vaknade var världen en lite snällare plats igen. Jag fick äntligen påskblommorna fixade. Jag ska ta bild och visa bara det blir dagsljus igen.

Under tiden vill jag visa bilder från en fin plats, Botaniska trädgården i Helsingfors. Dit var vi på vägen ner till Tallinn förra veckan. Det stod mellan Botaniska och Granit, och valet var faktiskt inte så svårt i slutändan.

Jag älskar det sirliga växthuset och kan inte annat än drömma om att arbeta på ett ställe som detta. Ännu återstår att besöka trädgården sommartid, och se på alla planteringar på utsidan.

Imorgon är en annan dag.

Another day

Just believe

Just breathe

Elefanterna och Tallinn

Jag vet inte om det var då jag såg filmen Water for elephants för tre år sen, eller om det var redan tidigare, som jag kom på att jag väldigt gärna vill se en elefant. I år skrev jag ner det på min To Do-lista. Vad jag vet finns det inga elefanter i Finland, och med min studiebudget har vi inte råd att fara särskilt långt. Så vi for till Tallinn.

Jag var så nervös för att vi av någon anledning inte skulle få se elefanterna. Inte minst då vi körde in på zoologiska trädgårdens tomma parkering invid det rostiga stängslet. Men det var öppet, och vi tog oss till elefanthuset alldeles lagom till matdags.

De två elefanterna var enorma då dom lunkade in i mathagen. Och skrynkliga, och massiva, och så skickliga med sina snablar. Och jag var lättad över att de inte hade sådär sorgsna ögon som jag var rädd att de skulle ha. Då hade kanske mitt hjärta brustit. Men de verkade vara tillfreds, och de hade en stor hage att gå runt i.

Alla djur hade det inte lika bra, och på vissa ställen kändes det som att stiga rakt in i sovjet-tiden. Men djurparken höll på att förnyas, så jag hoppas att isbjörnarna, tigrarna, hyenorna och lejonen snart får utrymme att sträcka på benen.

Det var mitt tredje Tallinn-besök. Det är på något sätt fascinerande med allt det ful-gamla som möter det ful-nya. Och jag kan inte låta bli att fundera på hur det är att bo i ett land som utvecklas så snabbt, men ändå inte.

Det harmar mig att jag inte köpte blåsippor av den uråldriga tanten som stod i början av blomstergatan, att jag inte ens tog en bild av henne.

Så Tallinn som helhet är kanske inte en favoritstad, men gamla stan är just så gammal som man drömmer om att en gammal stad ska vara. Kullerstensgator, färggranna fasader och en massa detaljer att se på. Snyggt och fräscht dessutom.

Vi besökte Lennusadam - Flyghamnen också. Det är ett ganska nytt museum som finns i en gammal flyghangar. Farkoster och vapen kunde inte intressera mig mindre, men det är ändå ett mycket sevärt museum. Det innehåller också en hel del sjöfartshistoria och framför allt är det väldigt interaktivt och snyggt uppbyggt. Till exempel fick vi klä ut oss till kaptener (eller nåt?!) och posera framför en u-båt. En u-båt som vi strax innan hade klättrat in i.

Det var det. Skönt att komma bort några dagar, men ännu skönare att komma hem igen. Nu ska jag gå och se om blåsippan har öppnat sina knoppar än.

3 x Åland: Smakbyn

Mitt tredje och sista inlägg om Åland handlar om Smakbyn, ännu ett av Michael Björklunds koncept. Det är framför allt en restaurang, men där finns också ett bränneri, en butik och olika program och evenemang. Det verkar finnas många idéer och en grym framåtanda där, och jag ser fram emot att se hur det utvecklas.

Först restaurangen. Snyggt, ljust och faktiskt gemytligt trots den stor volymen som salen har. Vi var där på lunch, som var både god och prisvärd. Jag var faktiskt lite skeptisk till att välja fårkorv, men eftersom den hade stoppats på plats och ställe dagen innan kunde jag ju inte annat. Och tillsammans med tillbehören var det mycket mer minnesvärt en än vanlig lunch-på-stan. 

Om ni besöker Smakbyn tycker jag ni ska kolla in lamporna. Där har det satsats! Byggmaterial, möbler, och rekvisita känns genomtänkt och det mesta har en historia. Fråga den trevliga personalen, jag tror att de gärna berättar.

Den grafiska formgivningen! Kolla hemsidan, så snyggt!

Eftersom vi har en kontakt på insidan, som verkligen är intresserad av och insatt i bränneriet, fick vi en grundlig rundtur både där och i vinkällaren. Tyvärr har jag inte några bilder från vinkällaren (dit jag gärna skulle bli bjuden på fest), för det var så mörkt. Men koppartankarna där man tillverkar Smakbyns egna fruktbrännviner är riktigt snygga dom också.

Man kan boka in sig på guidning och provsmakning. Vi smakade bara på Pärola, päronlikören. Gott.

Vid ingången finns en liten butik med egna och lokala produkter. Jag rekommenderar Svärmors limpa. Och så blev jag så glad då jag fick två av de hjärtformade muggarna som säljs där till födelsedagspresent.

I år vill jag besöka Åland igen, på skördefesten i september. Någon som följer med?

3 x Åland: Mariehamn

Det är fredag kväll, eld i spisen, choklad i magen, och jag fortsätter med mina Ålandstips.

Vi besökte förnyade Sjöfartsmuseet i somras. Kanske det bästa museum jag besökt (till och med bättre än museet där jag jobbar, ehrmm). Jag läste faktiskt på deras hemsida nu att de är nominerade till European Museum of the Year Award.

Hur som helst, vi var där i över två timmar, och nästa dag for vi dit igen. Då man betalar in sig får man nämligen en dubbelbiljett som berättigar till besök på Sjöfartsmuseet och segelfartyget Pommern, eller så kan man som vi besöka samma ställe två gånger. Det är en stor utställning som är pedagogiskt bra uppbyggd, och har massor (m a s s o r) av föremål att se på. Dessutom har de många interaktiva stationer där barn och barnasinnade får öva sig i sjöfartsfärdigheter. Rekommenderas!

En kväll åt vi på Pub Niska i Sjökvarteret. Där serveras plåtbröd, alltså pizza. Konceptet, där en viktig del är rimliga priser och lokala råvaror, är utvecklat av Michael Björklund. Riktigt god mat, tyckte vi. Och inredningen... Ja ni ser en glimt på bilderna. Rekommenderas! Men räkna med trängsel då turistsäsongen och vädret är på topp.

Nummer tre i min lista valde jag mest för att jag ville visa fågelbilderna. De är från Lilla Holmen, som liksom Pub Niska ligger vid östra hamnen, men en bit längre söderut. Där finns badstrand, kaniner (en del stora som småbarn), papegojor, påfåglar... Och alla dessa måsar och kajor som svischar över huvudet på människorna och slåss över kvarlämnade matsmulor. På något sätt fascinerande och samtidigt lite ofräscht. Absolut värt ett besök.

Nästa gång jag är i Mariehamn vill jag prova på Äventyrsgolfen, som ligger bredvid Lilla Holmen. Och så vill jag ta en fika på Svarta Katten.

3 x Åland: utflykter

Min blogglust går upp och ner nu, och ganska mycket mer ner än upp. Men så är det, och jag litar på att jag får mer inspiration snart. Under tiden vill jag ta er med tillbaka till förra sommaren, då vi besökte Åland några dagar. Det var inte första gången, och inte sista heller. 

Vi vill gärna uppleva naturen då vi reser. Här kommer tre tips på utflyktsmål.

Då man kommer från platta, steniga Österbotten är det förstås de karga klipporna på Åland som hänför mest, åtminstone mig. I Getabergen får man verkligen uppleva detta, med en storslagen utsikt dessutom. Jag, min man och min bror gick den 5km långa vandringsleden Grottstigen, som startar och slutar vid restaurang Soltuna högst upp på Getabergen.

Nu har jag varken bild på de många, och faktiskt överraskande djupa, grottorna eller den stillsamma viken där segelbåtarna vilade, men klippor, stenar och krokiga tallar har jag fotograferat desto mer.

Himla vackert var det, och en fin upplevelse. Men... Vi vandrade helt säkert mer än 5km. Fast vi hade med oss en tecknad karta från infopunkten gick vi vilse flera gånger. Och vi var inte de enda. Vi hann bli ordentligt svettiga och törstiga innan vi hittade tillbaka igen.

Men kanske var det en del av det fina i upplevelsen. Vill man vara på den säkra sidan, eller om man har barn med sig, kan man vända vid grottorna och gå samma väg tillbaka, eller hålla sig till den 1km långa Trollstigen.

Det är spännande att ta sig runt mellan de olika öarna, och att ta sig till eller från Åland med småfärjorna är ju populärt. I somras tog vi "stora båten" båda vägarna och bodde i Mariehamn. Men en dag tog vi bilen ut till Svinö (strax söder om Långnäs), parkerade vid färjfästet och hoppade på skärgårdsfärjan till Degerby. Gratis.

Efter 30 minuter är man framme i den lilla skärgårdsidyllen. Jag köpte en liten broschyr om de tydligen speciella husen längs stranden, men den var nog förspilld på mig. Däremot njöt vi av utsikten, lugnet och trädgårdarna. En bra stund satt vi på en brygga och såg på då svalorna flög av och an och matade sina ungar.

Där finns också restaurangen Seagram, som lär ha ett fantastiskt fiskbord, men tyvärr fick vi bara dagens lunch. Vilken i och för sig var riktigt god.

En annan dag hade vi ärende till Kastelholm, och där hittade vi en undangömd naturstig på ca 2km bortom golfbanan. Jag älskar såna här undangömda pärlor. Jag hittar den inte ens på nätet nu, men den finns alltså bortom golfbanan som finns bredvid Kastelholms slott.

En bokskog, en klippstrand, en djungel - mycket mer behövs inte.

Det var några pärlor från mitt Åland. Har du några tips från ditt?

I huvudstaden

Jag besökte vår huvudstad en sväng. Arbete stod på agendan, men jag hann också med ett studiebesök i Botaniska trädgårdens växthus och lite shopping. Nu bloggar jag instagrambilder med mobilen, och jag får bara inte bilderna i rätt ordning...

Växthusen i Botaniska trädgården. Då jag blir stor ska jag ha ett sånt på cirka sådär hundra kvadrat. Vintervarmt, såklart.

En mörkblå tekanna i gjutjärn, med sil och emaljerad insida, köpte jag. And I love.

En lejongul, sammetsaktig top och två armband reade Lindex åt mig. Boken är den jag läser just nu. Med sympatiska lurendrejare. "A swashbuckling yarn of a novel", som det står på baksidan :)

I växthusen fanns omkring 900 olika växtarter i typ nio växthus. Det här trädet fanns i savannhuset.

Karleby marknadsför sig med traktens formgivningsförmågor. De här korten från Paapii Design och Highway Design kunde jag inte motstå.

Hoppas ni har en skön helg! Det har i alla fall jag :)