MARS - en slags sammanfattning

I mars hängde jag extra mycket på Instagram. Jag deltog i #fotoutmaningmars2015, där man varje dag skulle tolka ett ord och ta en bild utgående från det ordet. Det har varit inspirerande. Det är på något sätt meditativt att tänka på ett ord och hur man ska få det till en bild. Det har blivit mycket kreativt plock för min del. Och en hel del personliga funderingar.

Den första mars gick jag ut i trädgården och plockade av allt grönt jag hittade.

Jag har plockat fram föremål som börjar på A, böcker som representerar ordet historia, och saker som jag tycker om. Och bakat pannkaka, men det var inte ett av orden utan bara en bild som råkade passa in här.

Såklart har Lejonungen varit en central del av funderandet. Som hur man växer in i sin roll som förälder, hur min resa för all framtid kommer att vara sammanlänkad med hans, och hur härlig han helt enkelt är, min skatt.

Några blåa bilder har det blivit. Saker som börjar på B och sånt.

Jag är så glad att jag får tillbringa så mycket tid hemma och jag unnar mig många lugna stunder. Trädgårdsböckerna är ett säkert vårtecken.

Och eftersom mars är Downs syndrom-månaden så har jag rockat sockorna och funderat på hur värdefullt det är att ha annorlunda människor omkring sig. Och jag försöker våga vara annorlunda jag också.

I drygt två månader har vi haft Lejonungen hemma nu. Jag har lärt mig varva ner, även om stresstoleransen inte är vad den varit. Men tillsammans blir vi starkare för var dag som går.

Alla bilder och fler därtill samt funderingar finns på instagram.com/nina_overtheisland

Små träd, mindre träd

Idag har jag haft en stor lust att plantera ett träd. Det kan hända att det var den här bilden (från bloggen Three dogs in a garden) som satte igång det. Jag vet platsen på ett ungefär, och jag vet att trädet ska vara flerstammigt. Men jag kan inte bestämma mig för om jag ska plantera en snabbväxande näverhägg, en klassisk oxel, en ljuvligt blommande ligustersyren eller en lummig rysk- eller ginnalalönn. Eller något annat.

Medan jag funderar på det nöjer jag mig med det lilla timjanträdet i patinerad terracottakruka som jag genast blev upp över öronen förälskad i .

Glad Valborg och Första maj!

Magic

Springtime blues

Att varva ner och ta det lugnt. Att bara vara. Varför ska det vara så svårt?

Det var inte de orden jag skulle skriva till de här bilderna. Jag skulle skiva något om det godaste teet jag druckit, om blåsipporna som blommar i skogskanten, och om solen och värmen. Men jag får inte riktigt till det. Istället funderar jag på var jag ska hitta en riktigt bra bok att förlora mig i, så att jag håller mig stilla i några timmar. Så att både hjärnan och kroppen får vila från alla vårsysslor och planer.

Bokhyllan nästa. 

Att inspireras och inspirera

Min officiella ståndpunkt är att idolbilder hör till kategorin töntigast. Men jag erkänner att jag blir glad ända in i hjärtat då jag ser den här bilden av mig och trädgårdsvännerna Drömgården-Kitty, Min Eden-Nina och Sagarden-Sandra tillsammans med Hannu Sarenström. Bilden är tagen strax efter att vi suttit i en fullsatt sal i Nykarleby och hört Hannu säga saker som att "trädgården ska va en helhet att vandra runt i" och "en lund ska myllra på hela vägen" och "trädgården är som finast då den är på gränsen till nervsammanbrott". Ja! Tack! Precis så! Det är inte klokt hur inspirerad man kan bli på en och en halv timme, och vi har nog alla varit eld och lågor sedan i torsdags.

I söndags var det min tur att inspirera, då jag lovat prata trädgård för Martha-gruppen som jag är med i. Jag vet inte hur mycket åhörarna fick ut av mitt svammel, men jag hoppas att de i alla fall smittades lite av min entusiasm. Jag är övertygad om att nyckeln till att inspirera ligger i att visa sitt eget engagemang. Att bjuda på sig själv och tala varmt om det man brinner för. Och våga visa att man är stolt över det.

Jag hade med mig en hög trädgårdsböcker och -tidningar, bl.a. pinfärska Rosor i norr av Leif Blomqvist. Och titta! Då jag slog upp ett nummer av Kotipuutarha satt ju Min Eden-Nina där och log!

Nu önskar jag dig en inspirerande vecka, vad än inspirationen består utav!

The way it is

Efter en dag med julmusik och julblommor känns det hur bra som helst med Simon & Garfunkel och drömmar om växthus och violdoft. Och så tänker jag på hur mycket märkligheter som pågår i världen och hur lyckligt lottad jag är trots allt. Och på att min moster skulle ha fyllt 50 år idag. Hon som aldrig hann vara annat än ung.

Adventsljusstake nr2, enklast möjliga.

"All the atoms that were them, they've gone into the air and the wind and the trees and the earth and all the living things. They'll never vanish. They're just part of everything."

- Philip Pullman ur The Amber Spyglass-