Det är klart, h e l t oväntat var det ju inte. Vi visste ju att han äntligen var på väg. Men vi var inställda på att han skulle komma i slutet av januari. Inte en grå måndag i oktober. Vi hade just börjat landa i tankarna på vad det skulle innebära att bli föräldrar. Istället kastades vi in i en kamp för livet bland kuvöser och larmande apparater.
Han föddes 16 veckor för tidigt, i vecka 23+6. Ett 720 gram litet knippe skinn och ben. Det var visserligen en bra vikt, men ett foster som föds 60 % in i graviditeten är långt ifrån redo att möta världen. Skulle han ha fötts en vecka tidigare hade han sannolikt inte klarat det. Men i de 720 grammen fanns en enorm livskraft. Med en lejonunges styrka kämpade han. Den 28 januari, en dag efter beräknat födelsedatum, fick han äntligen flytta hem.
Så nu börjar vi vänja oss vid att vara föräldrar "på riktigt". Inga sköterskor som backar upp oss, inga läkare som bekräftar hur han mår. Han är en frisk och pigg pojke, bortsett från att lungorna tagit lite stryk av respiratorvården. Vi har haft honom i snart fem månader. Samtidigt är han som en tre veckor gammal bebis. Och ganska exakt tre och ett halvt kilo tyngre än då han föddes.
Men nu känner jag att det är dags att sparka igång bloggen igen! Jag kommer att fortsätta som förr, med foton och inspiration från hemmet och trädgården. Lite pyssel, lite utflykter. Och så kan det nog synas några runda tår och knubbiga fingrar ibland också.
Som ni ser har jag fixat lite med bloggdesignen. Och så har jag ä n t l i g e n fixat en facebook-sida för bloggen, så att det blir lättare att följa med när det kommer nya inlägg. Tryck på fb-logon i marginalen eller gå in på facebook.com/liljascorner. Roligt att ses igen!


















































