Hello, is it me you're looking for?

Jag tappade all energi för annat än det allra nödvändigaste. Jag visste inte hur jag skulle ta tag i bloggen igen. Ja, bara tanken på sociala medier fick mig nästan att må illa. Men efter midsommaren med mycket trevligt sällskap och ännu mera sömn, känns det som att jag orkar styra upp tillvaron igen.

Idag sökte jag här på bloggen efter en grej och där bland de gamla inläggen hittade jag mig själv. Jag har långsamt, utan att jag själv har märkt det, gått från fiilisblogg till nåt slags utvecklings- och prestationskrav. Jag vet inte riktigt vad som hände. Det har nog en del att göra med att jag på bloggen ofta uttrycker mig så mycket mer personligt än vad jag någonsin gör i verkliga livet. Och jag har blivit försiktig med det där. Vill inte riktigt visa så mycket av mig själv. Jag har börjat undra Vad ska folk tänka? Vad får de för bild av mig? Läser de mellan raderna sånt som finns och som  i n t e  finns där?

Men så tänker jag att det här är mitt uttryckssätt. Det känns ibland obekvämt och utlämnande, men det är samtidigt det som känns mest naturligt. Det jag själv känner att jag gör bra. Alternativet skulle förstås vara att hålla det för mig själv, men jag gillar att vara en del av bloggvärlden. Så vi får se.

Sommarblommor till dig, av sånt som finns i trädgården just nu!

2014, vad bär du med dig?

Det nya året har börjat, och jag känner mig helt clueless om det som komma skall. Fast det är ju bara dag 1 av 365 ännu, så kanske det är helt okej. Imorgon ska jag sparka igång.

Än så länge nöjer jag mig med att planera in
mer sömn (fast det har jag ganska bra under kontroll redan)
mer musik, te och böcker (gärna live, chai latte och sträckläsningsromaner)
mer solnedgångar (och det hänger ihop med fler utflykter till platser där solnedgången syns)
mer kreativitet (jag hoppas detta blir ett år av skapande)
mer långa promenader (då får själen vila)
mer skratt (känslan av ett gott skratt vill jag känna mycket, mycket oftare)
mer kramar (och gemenskap)
mer drömmar (fast inte så mycket mer, för drömmar är något som min hjärna redan fylls till bredden av)
mer utflykter (för de är de allra bästa dagarna)
mer roligt och mer kärlek (det känns som att de går hand i hand).

Och så ska jag bli färdig trädgårdsmästare. Jag har ganska exakt elva veckor arbete kvar, varav endast ett tiotal dagar är på skolbänken. Så det är bara att kavla upp ärmarna. Efter det längtar jag efter ett heltidsarbete som jag får fördjupa mig i och bli bra på. Vad det blir får tiden utvisa.

Kom igen 2014: Visa att du är bäst!

Vad jag gjorde den 4 november 2013

Jag var ledig i måndags då jag fyllde år, så jag packade en ryggsäck och for ut till havet. Där satt jag på klipporna i regnet och drack varm kakao tills jag frös ända in under skinnet. Då tog jag stigen runt sjön och genom gammelskogen, tillbaka till bilen, körde hem och tog en varm dusch. Helt klart den här veckans bästa timmar.

Tusen tack för alla grattis! Jag uppskattar varendaste ett. Det var någon som sa till mig att det man vill göra i livet ska man ha gjort före man fyller 70. I så fall har jag drygt halva tiden kvar, och det känns riktigt bra. Jag tror som Håkan, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än. [Du är snart där]

Kram till er.

Bilderna är från Sommarö Fort, en av många pärlor i Finland som gått från militärbas till naturskyddsområde. Vill du veta mer om området kan du klicka här.

Funderar på vad jag ska vara

Mitten av oktober nu. Vintern viskar runt knuten och jag funderar på vad min blogg egentligen är.

Jag är en stor beundrare av bloggar som nischar in sig på ett ämne. Då man surfar in vet man vad man kommer att få. De senaste månaderna har jag försökt hålla linjen trädgårdsblogg. Den blivande trädgårdsmästaren i mig drömmer lite om att vara Den Bloggen man går till då man söker både inspiration och fakta om trädgård. Men i verkligheten kommer jag aldrig nånsin att kunna hålla mig till endast ett ämne. Det är sån jag är. Kan aldrig bestämma mig. Blir distraherad från alla håll.

Men kanske är det så det ska vara. Att bloggen helt enkelt är en personlig betraktelse av livet i mitt hörn av världen. Oavsett av vad som rör sig i min hjärna för stunden. En kravlös plats för kreativt utlopp och vilja att berätta.

Kanske måste jag bara lita på att mina tankar och mitt personliga uttryck räcker till.

Fyndat på vinden i barndomshemmet: Vår gamla kappsäck och en porslinstavla som min gudmor ritat till mig då jag var liten.

Nu då trädgården så småningom går i vila kommer det säkert att bli mer inredning och diverse pyssel här i stället. Och förhoppningsvis blommor. Men jag vill ändå slänga ut frågan: Vad är det som får dig att återkomma hit till Lilja's Corner? Finns det något du vill se mer av? Kommentera gärna fast du inte brukar - det är roligt att se vem som kikar in.

Och så blev jag så glad åt alla fina kommentarer på förra inlägget. Den där kontakten med andra gör bloggandet så givande.

Ha en bra vecka. I nästa inlägg lovar jag att skriva om någonting enkelt och inspirerande.

Keep the earth below my feet

Jag känner mig helt ur gängorna den här veckan. Det beror nog på att jag är nervös. För att jag ska bort på praktik nästa vecka. Ända ner till Södra Finland. Hela veckan.

Det är ju inte så att det är första gången jag är borta hemifrån några dagar. Det är inte så att jag aldrig har jobbat med okända människor på nya ställen. Egentligen borde jag bara se fram emot en rolig vecka.

Och det gör jag ju. Jag måste bara komma mig iväg.

 Delar med mig av en fin låt som spelat på repeat i mitt huvud idag.

Det är här ni får säga Det blir nog bra det där, du kommer att ha jätteroligt och lära dig massor!

Att spira

Jag vill så vara som den där flickan som Alicia Keys sjunger om i Girl On Fire. Målinriktad och med en glöd som syns på lång väg. Med fötterna på jorden och huvudet bland molnen. En kvinna som är så stark i sig själv att man inte glömmer henne i första taget. Alicia Keys - Girl on fire.

Oftast känner jag mig mest som den här låten: The Ting Tings - That's not my name.

Det var dagens bekännelser. Jag bekänner också att jag inte orkade gräva ner scilla-lökarna i höstas. Jag fick dock ner dem i en kruka med jord, och där spirar de nu.

Har ni nån speciell soundtrack eller pepp-låt?

Målmedvetenhet

Nån gång i slutet på förra året kände jag att jag måste styra upp mitt liv lite igen. Jag har funderat mycket de senaste åren och började studera igen. Jag känner att jag har gjort rätt val hittills, men vägen känns långt ifrån rak och oförgrenad. Vart ska jag styra egentligen?

I mellandagarna skrev jag upp en hel hop med mål för mig själv i min svarta anteckningsbok. I samma veva hittade jag ett arbetshäfte med samma tema på nätet. Det är bloggaren, fotografen och författaren Susannah Conway som står bakom häftet. Det innehåller frågor och olika uppgifter som hjälpmedel för att reflektera över 2012 och göra upp en plan för 2013. Meningen är att tänka igenom vad man vill, önskar och behöver.

Jag tyckte att det var riktigt nyttigt, men också svårt, att tänka igenom alla saker som kom upp i häftet. Men jag är nöjd med resultatet och förhoppningsvis tar jag fram häftet då och då under året för att påminna mig om vad jag håller på med.

Arbetshäftet kan laddas ner här.

Med en bild på nyårsbuketten önskar jag er, besökare, en trevlig ny vecka!

Mitt 2012 med andras ord

Jag funderade på om jag skulle göra någon tillbakablick på mitt 2012 här på bloggen och kom fram till ett nej. I brist på färskt material började jag ändå gå igenom mina bilder och mina inlägg, och även om vi redan är en bit inne på januari har jag nu samlat ihop en lite annorlunda årskrönika: 2012 med mina bilder och andras ord.

 Januari

Februari
 

Mars
 

April
 

Maj

Juni

Juli

 "...precis som människan har ögon för att kunna se ljuset, och öron för att kunna höra tonerna, har hon också ett hjärta för att kunna förnimma och ta till vara tiden. Och all sådan tid som inte tas tillvara med hjärtat, den är lika hopplöst förlorad som regnbågens färger för en blind och en fågels sång för en döv."

Augusti

 September

Oktober

November

Step out the front door like a ghost into a fog

where no one notices the contrast of white on white

 I turn the music up, I got my records on
I shut the world outside until the lights come on
Maybe the streets alight, maybe the trees are gone
But I feel my heart start beating to my favorite song

And all the kids they dance, all the kids all night
Until Monday morning feels another life
I turn the music up, I'm on a roll this time
And heaven is in sight

Mitt bloggande har varit trögt i höst, och jag tror ju inte att det sådär magiskt som i ett trollslag blir sprudlande och suveränt bara för att det blivit ett nytt år. Men det är på något sätt skönt med nytt år, med nystart, med tid att reflektera och göra upp planer för månaderna som ligger framför. Ett tillfälle att fundera på vad man vill och vad man behöver. Nu då jag sett tillbaka på mitt bloggår vet jag lite bättre vad jag vill, och jag hoppas att det kommer att synas här på bloggen under 2013.

Tack för att ni läser min blogg, och tack för kommentarerna! Jag hoppas att vi alla får ett fantastiskt år fullt med energi och fina stunder.

Att hålla formen

Jag har höstlov från skolan den här veckan, så jag har bara jobbet att hålla reda på. Det har varit en lärorik höst hittills. Förutom grunder i företagsamhet och företagsekonomi har vi hållit på mycket med blombinderi. Vi nöter på med färglära, ytstrukturer, proportioner, riktning, rörelse och former. Ju med jag lär mig desto intressantare blir det här hantverket som jag gett mig in på.

Finland är faktiskt bland de bästa i världen på blombinderi, visste ni det? En sak som är väldigt viktig är formen på arbetet. Jag som är helt förälskad i den vilda stilen hos amerikanska florister som Amy Merrick och Erin på Floret Flower Farm, har kanske extra svårt med just formen (klicka på länkarna och bläddra fram någon av deras buketter så kanske ni ser vad jag menar).

Men efter en givande diskussion med min lärarinna så tror jag att jag har bättre koll på det där nu. Det var lite med tanke på det som jag valde att göra den här buketten, då uppgiften var en bukett i en konstruktion som inte var av naturmaterial. Rörelsen i buketten har en klar och tydlig form som den ska följa.

Jag kan ju säga som så: innebörden av uttrycket Hålla formen har fått en helt ny innebörd för mig!

Sen då vi gjort våra buketter analyserar vi dem gemensamt och diskuterar saker som tema, färgdominans, teknik och materialval. Vi är alla så olika i min grupp, så vi lär oss massor av varandra också.

En annan sak som jag så småningom börjar få in i skallen är att jag inte kan lyckas varje gång. Men den här gången var jag helt löjligt nöjd med mitt arbete! :)