Jag brukar gömma mig under björken bredvid vårt fågelbord och spana på de små liven. De är så roliga: Talltitan är ettrig och bräker åt mig så fort jag kommer i närheten. Men är jag bara stilla en stund tystnar han, och då vågar sig de andra fram också; först talgoxen, sen blåmesen, och sen, om jag är riktigt stilla, vågar sig tofsmesen fram. Men ett objektiv med längre zoom skulle jag behöva, för så nära vågar de sig ändå inte.
Än är det en hel del snö kvar, men den har krympt ihop massor de senaste dagarna. Nu gäller det att samla krafter inför maj och juni, för då får vi nog så lov att ta itu med vår fasad som inte är riktigt färdig ännu. Det ska målas, sättas upp underslagsbräder, och foderbräderna ska göras färdiga. Bl.a. ska det bli röda klossar ovanför fönstren och dörrarna.
Ja, och så ska terrassen oljas. Och bordet
(där under snön, ser ni?) och staketet måste kvistlackas, för att slarva med den saken lönades inte...
Det känns lite som lugnet före stormen nu... Men den här stormen ser jag fram emot. Tror jag.
