En vanlig dag

En helt vanlig dag, men ändå inte. Lejonungen sov så länge på dagen att jag hann äta både frukost och lunch under tiden. Det hör inte till vanligheterna. Men jag tror att det blir längre sovpass nu, för vår hemsjuksköterska som besöker oss med jämna mellanrum gav grönt ljus för att ge honom så mycket puré han bara orkar äta. Jag är riktigt stolt över hur bra och hur mycket vår pojke äter, med tanke på att han utvecklingsmässigt bara är sex veckor gammal, och att han hade alla möjliga otäckheter i svalget under sjukhustiden. Nu står potatis, morot, blomkål, broccoli, plommon och nötkött på hans meny. Men nötköttet var ett misstag från min sida. Det smakar visst lite starkt. Så snart som möjligt blir det nog kyckling istället.

Så idag har jag faktiskt tagit det riktigt lugnt och målat i Den förtrollade skogen-målarboken av Johanna Basford. Lite mindfulness. Det finns förresten ett galleri på artistens webbsida (här) dit man får ladda upp sina färdiga bilder. Jag laddade just upp denna.

Jag har också, som alla andra dagar den här månaden, deltagit i Hanna Wendelbos fotoutmaning på Instagram. Texten som jag skrivit på den målade bilden hör ihop med den utmaningen och temat Min dröm. För som jag skrev där, jag är en drömmare av rang men då det kommer till kritan sammanfattas det mesta i dessa textrader.

Och så åt jag lunch, som sagt.

På tal om Lejonungen så blev han fem månader gammal i fredags. Jag tog såklart lite bilder, men det är verkligen inte det lättaste att fota små bebisar. Haha :)

*argh* Jag tycker inte om då jag gör långa, yriga inlägg som detta. Men låt gå för den här gången. Jag lyfter på hatten till dig som kom ända hit!

Hej oktober

September handlade mycket om att komma in i nya rutiner. Att få ihop välbekanta två-dagar-naturpedagog med helt nya två-dagar-timlärare. Det har gått rätt bra.

Nu i början på oktober tänker jag att den här intensiva veckan, och så en ganska rörig vecka till, och sen blir det lugnt. Så lugnt att kreativiteten och boandet som jag känner att smyger under ytan kanske får möjlighet att krypa ut. Jag hoppas. Men nu ut i kaoset och höstfrosten efter en välbehövlig sovmorgon.

September

September var fin, även om frosten kom som ett slag i magen mitt i. Alltid står jag där förvånad då höstkylan sveper in. Att hösten och vintern kommer har jag ingenting emot. Det är nog sättet den anmäler sig på som känns svårt att ta.

Men september var fin.

I september köpte jag ett nytt objektiv och en ginnalalönn. Jag skördade blommor och grönsaker och torkade tomater som jag la in i olja (såhär ungefär). Vi gjorde utfärder. Och jag lyssnade på skön höstmusik. Den allra skönaste är kanske Song for Zula.

Strax blir det oktober.

En liten Linnea

Vi har blivit faddrar åt en liten Linnea.

Förutom att Linnea nu är vår favoritbebis, så var ju Linnean självaste Carl von Linnés älsklingsblomma. De små runda bladen växer på långa rankor på mossbäddar i skogen. Blomnörd som jag är gick jag ut och plockade några rankor och gjorde en liten bukett till dopet. I buketten finns också en cymbidiumorkidéklocka, nejlika, lammöra, irisblad och inkalilja.

 Allt material förutom linnean och lammöronen kommer från Anemone.

Välkommen till världen lilla vän!

Regnet och våren

Äntligen kom regnet som jag väntat på. Väntat på hela våren känns det som. Marken har varit så torr och kall. Nu blir det nog fart på grönskan, skulle jag tro.

Regnet gör mig lugn inombords. Och jag älskar doften och det friska som det bär med sig. Och solsken efter regn är den bästa sortens solsken.

Idag lyssnar jag på José Gonzalez, som har en av de finaste rösterna. Och på hans Stay Alive, från en av de finaste filmerna, The Secret Life of Walter Mitty.

Just nu

Jag fick just för mig att lyssna på James Blunts nyaste album Moon Landing, och i första låten sjöng han så vackert att ...in time all the flowers turn to face the sun. Ä n t l i g e n  har solen kikat fram på oss, och genast är allt roligare och mer inspirerande. I min mugg har jag grönt jasmine-te, men det känns konstigt att dricka jasmindoften.

I lördags var jag på en jättetrevlig bloggträff med andra österbottniska inredningsbloggare. Många var gamla bekanta medan några var nya bekantskaper. Linda har skrivit så bra om träffen och länkat till alla deltagare, så jag i min tur länkar till henne.

I söndags tog jag årets första spadtag i trädgården. Trots att jag är inställd på en eventuell takatalvi, så är jag så glad att ha en lång trädgårdsperiod innan växtsäsongen sätter igång. Det finns en hel del att göra innan jag jag blir distraherad av buskar, blommor och grönsaker.

Jag hade tänkt att detta ska bli veckan då jag börjar göra saker. Allt det där som finns på att göra listan och som bara blir uppskjutet. Men jag hinner väl fast jag tar en vilovecka till...

Blomman på bilden är förresten en dendrobium-orkidé. Och textraderna på tavlan sätter ord på den kamp som så ofta pågår inom mig.

Februari blir till mars

Februari var kort som vanligt, och jag hann inte plantera om blommorna och så smultronfröna som jag hade tänkt. Våren kom helt oväntat, och även om jag inte tror att hon stannar ända till sommaren så är hon välkommen. Plusgrader och fågelkvitter är balsam för själen.

Bäst just nu är supertidiga vårtecken, de tre ekorrarna i vår trädgård och soundtracket till The Hungergames - Catching Fire. Och kakor är alltid bra.

Att komma tillbaka till bloggen efter pausen var inte självklart, men jag trivs nog ändå väldigt bra här.

Trevligt att ses igen ♥

Lean

Nu tar jag ledigt

Januari var en vinterdvala. Nu kommer februari med nytt ljus och nya utmaningar. Och jag har flyttat på min dator för att ha mer utrymme för kreativt kaos på mitt pysselbord.

Medan jag väntar på våren odlar jag morotsblast - bara för att - och försöker jag vara flitig med skolarbetet. Det är första måndagen i februari idag, och jag hade hoppats på ny, fräsch februarienergi. 

Jag vill så gärna blogga, men just nu räcker viljan inte hela vägen. Då jag plockade med disken idag bestämde jag mig för att ta ledigt från bloggen den här månaden. En fyra veckors vintersemester. För mig känns det bäst så - en ordentlig paus istället för sporadiska inlägg.

Om du saknar mig kan du se mina vardagsbilder på Instagram (@nina_overtheisland eller här) eller kika på mina inspirations-boards på Pinterest (liljascorner). Eller så kan du bjuda mig på en kopp te.

Vi ses i mars!

Ps: På tal om te, så kom jag på att Malin med The sweet life of Malin's har en tävling där man kan vinna en goodiebag med olika tesorter. Vill ha säger jag. Kika in där!

Morots- och apelsinsmoothie

Då vi ändå är inne på hälsosamma drycker... (se förra inlägget)

Jag har jobbat hemma med skolarbete idag, och såna dagar brukar jag klara mig med en lättare lunch. Idag inspirerades jag av det här receptet på morotslemonad och gjorde en ljummen smoothie. På vintern vill jag gärna ha varm mat (eller ljummen i det här fallet). Jag tror att det mättar bättre också.

Ljummen Morots- och Apelsinsmoothie

Koka 2 morötter tills de är nätt och jämt mjuka. Mixa dem med 1 apelsin och lite ingefära (ca 1 tsk). Tillsätt 1-2 dl vatten så att du får önskad konsistens.

Gott! tyckte jag. Fast ett kokt ägg till skulle ha varit toppen.

Det här med matlagning är egentligen inte min starka sida, så nu undrar jag: Har du tips på andra smaksättare istället för ingefära, eller utöver den?

Jag har förresten köpt en sånhär ångkoknings-grej, som man lägger i kastrullen med ett par cm vatten under. Nu kanske alla andra redan äger och använder en sån här, men jag vill ändå tipsa. Då man ångkokar grönsakerna behåller de mer smak och vitaminer än då man kokar dem i vatten. Jag har (några få gånger) använt ett durkslag förr, men det som gör den här grejen så bra är att den har lameller som gör att man kan anpassa den till alla kastruller. Typ 7 euro kostade den på Prisma.

Antioxidanter för kroppen och sköna stunder för själen

Idag är det lördag, elden knastrar i kaminen och mannen är ute i kylan och sågar mer ved. Jag lyxar till det lite med crème brûlée i ugnen och pulled pork som väntar på sin tur. Så småningom ska vi nog klä på hundarna tossor och overaller och gå en promenad i solen.

Jag har just upptäckt att varmt vatten med citron, ingefära och honung är gott. Jag är sällan förkyld, men det skadar ju inte att förebygga.

En vän tipsade mig om en låt som hon trodde att jag skulle tycka om. Och det gör jag, den är den allra finaste. Österbottniska The Heartbeat Band med Hands That Built. Med den önskar jag dig en fin helg.

Och tack för kommentarerna på förra inlägget! Jag blir så glad då jag kan inspirera!

Stan

Jag vet inte om jag någonsin har visat bilder från stan. Stan där jag bodde några år, stan där jag jobbar nu.

Det bästa med Vasa är stranden, och havet. Men så finns det också några pärlor här och där. Som den här balkongen som alltid är fylld med blommor, precis som om ägarna inte visste om att de bor i en småstad i Finland.

Och det här huset, som har en gigantisk bur med undulater i en av tamburerna som vetter mot gatan. Fast nu då jag gick förbi hörde jag inte kvittret och jag fick inte syn på buren.

Eller det fula höghuset som ändå har sin charm, för det är övervuxet med klätterväxter och på gården växer de rödaste rosor.

Paviljongen. Fast den här gången skyndade jag mig förbi. Jag blev lite rädd för konstiga ljud som kom därifrån. Tänkte på hur ofta jag skulle vara rädd i en storstad.

Snön är väl inte märkvärdigare än i nån annan stad...

Men så har vi stranden, och havet. Och jag vinkar lite åt min gamla arbetsplats i det lilla huset vid roten av skorstenen.

Och den nya bryggan vid strandkanten tycker jag är så fin i sin enkelhet.

Jag skulle ta en bild på min nya mössa också, men objektivet... Hej hej, i alla fall!