Vinterglitter i köksträdgården

Som jag har längtat efter snöiga, soliga vinterdagar! Idag gick jag ut i trädgården tillsammans med kameran och jagade glitter och guld. Dillkronorna sträcker på sig i sitt diamantpuder och bönornas slingrande stjälkar badar i den låga solens sken. En klätterros som jag fick i höstas, Polstjärnan var det nog, bor tillfälligt i en odlingslåda. Den sticker ut taggarna mot kylan och jag hoppas att den klarar sig till våren.

Mina två plommonträd börjar få lite storlek. Två små plantor som flyttat hit från morfars trädgård. (Detta är ett av träden, men det har två stammar.) Kanske, kanske blommar de i vår. Vi får se.

'Tis the Season for Hot Chocolate

Då glöggsäsongen avslutas börjar varm chokladsäsongen. Och varm choklad hör definitivt till det allra bästa jag vet. Min favorit är Clippers Super Cosy Drinking Chocolate (i Vasa finns den åtminstone på Ekosoppi). Helst med grädde och lite kanel ovanpå.

Sådär till vardags, då man inte borde äta/dricka så mycket socker, har jag kommit på att agavesirap fungerar bra som sötning istället för vanligt socker. Agavesirap är ca 1,4 gånger sötare än socker och har nästan hälften lägre GI. En tesked ungefär blir lagom till en kopp osötad kakao (just nu kör jag med Green&Black's fairtrade).

Hur dricker du helst din choklad?

[LAV]

I love lav (jag ber om ursäkt för ordleken). Jag tycker lav är ganska fascinerande. Lavarna tål extrema förhållanden och kan växa där knappt nåt annat liv finns. Det är coolt. De finns till tack vare en symbios mellan två helt olika varelser, alger och svampar, som har ett väldigt tajt samarbete. Det är inspirerande. Men det jag framför allt fascineras av är lavarnas beteende.

I torrt väder lägger man knappt märke till dem. De är ihopkrympta och grå och den enda gång jag tittar på dem är då de knastrar till under fötterna på klipphällen. Då väljer jag en annan väg för att inte trampa sönder laven. Men sen då det regnar och världen blir våt! Då dyker lavarna upp överallt. På träden, på stigen, på alla stenar och klippor. De ger en helt annan färg åt skogen. Från att ha varit torra och gråa blir de blåa, turkosa, gröna - jag vet inte vad jag ska kalla färgen. Jag kan se framför mig hur alg-delen i laven jobbar febrilt med sin fotosyntes (det är nog klorofyllet som ger den nya färgen) för att ge energi till sin kompis svampen. Och svampen sträcker på sig i sin uppfräschade, mjuka kropp för att samla näring åt sin kompis algen.

Sen blir det torrt igen, och allt är tyst i laven igen.

Kransen och hjärtat är gjorda av fönsterlav. Jag vet att det är många som inte tycker om fönsterlav. Kanske är den gammalmodig. Kanske hör den hemma på gravarna. Men jag tycker den är fin. Speciellt då den är fuktig och har den där odefinierbara färgen. Och blir laven torr är det bara blötlägga den, så väcks den till liv igen.

Det blev mycket text om lite lav. Vad tycker du om fönsterlaven?

Ps: För säkerhets skull länkar jag till Det är för f-n inte mossa! och Lika bra med broccoli? Allmänbildning på hög nivå ;)

Lilja's Corner goes Stundars

Nu är det ingen idé att hålla det hemligt längre, för det finns inte riktigt någon återvändo. Om en vecka kommer jag att stå på Stundars julmarknad och sälja kransar och granar och annat vintrigt och juligt.

Jag kommer bland annat att sälja "I Lav Winter"-kollektionen med kransar och granar av lav-iga kvistar. Jag blev själv riktigt förtjust i dessa, och det harmar mig att jag inte samlat mer material. Men jag har annat också, som jag ska visa dig snart.

Det här med att sälja hantverk på marknad har jag funderat på i flera år, men aldrig vågat. Javisst, 1000 ursäkter har jag haft, men då det kommer till kritan är det modet som tryter. Men nu kör jag!

Och nu är det exakt en månad kvar till julafton. Önskar dig en stämningsfull tid. Jag lovar att göra många vinter- och julinlägg fram tills dess.

Stundars julmarknad alltså (www.stundars.fi), söndagen den 1 december kl. 11-16. Kom gärna och säg hej!

Stan

Jag vet inte om jag någonsin har visat bilder från stan. Stan där jag bodde några år, stan där jag jobbar nu.

Det bästa med Vasa är stranden, och havet. Men så finns det också några pärlor här och där. Som den här balkongen som alltid är fylld med blommor, precis som om ägarna inte visste om att de bor i en småstad i Finland.

Och det här huset, som har en gigantisk bur med undulater i en av tamburerna som vetter mot gatan. Fast nu då jag gick förbi hörde jag inte kvittret och jag fick inte syn på buren.

Eller det fula höghuset som ändå har sin charm, för det är övervuxet med klätterväxter och på gården växer de rödaste rosor.

Paviljongen. Fast den här gången skyndade jag mig förbi. Jag blev lite rädd för konstiga ljud som kom därifrån. Tänkte på hur ofta jag skulle vara rädd i en storstad.

Snön är väl inte märkvärdigare än i nån annan stad...

Men så har vi stranden, och havet. Och jag vinkar lite åt min gamla arbetsplats i det lilla huset vid roten av skorstenen.

Och den nya bryggan vid strandkanten tycker jag är så fin i sin enkelhet.

Jag skulle ta en bild på min nya mössa också, men objektivet... Hej hej, i alla fall!

Hur bra som helst

Vilken fin påsklördag det blev! Påskpyssel och besök av många söta påskhäxor. Kaffe, brownie och pratstund hos nästan-grannen. Skogspromenad med kompisar och stora och små hundar, och sen bastu, tortillas och sällskapsspel med desamma (utom stora hunden som åkte hem och vila :) ).

Fågelboet pysslade jag ihop åt nästan-grannen, som visat fin omtanke i så många omgångar nu att jag tyckte det var dags att ge något tillbaka.

Vänner, korvgrillning, varm kakao, lax- och äggwraps. Och solen, som orkat smälta bort snön här och där!

Idag har jag börjat med att bloggsurfa under täcket, kisa mot solen, mysa med Snövit och lyssna ordentligt på nya Håkan.

Jag kommer älska dig när jorden gått under

För jag tänker aldrig dö, nej

Det kommer aldrig va över för mig

Det blir nog en fin dag idag också.

Vinterfint

Även om jag längtar till våren, så mycket ibland att jag nästan går sönder, så försöker jag ta tillvara det fina i vintern. För nog är det ju fint med det vita och turkosa, de rosa solnedgångarna och rimfrosten.

Mina hyllor i köket har fått vinterpynt. Glas tycker jag passar bra, speciellt det turkosa som gamla flaskor ofta är gjorda av. Korten med fina illustrationer och inspirerande ord är alla av Österbottniska förmågor. Heja!

Den här veckan var det jag som var Veckans bloggare på Finlandssvenska inredningsbloggar. Kika in där så ser ni vad jag skrivit. Det har annars också varit en ovanligt bra vecka. Jag har blivit en fri kvinna igen (då jag sa ifrån mig ett förtroendeuppdrag), fått tillbaka finaste arbetskompisen, gjort begravningsbuketter och luffarslöjd och haft ett kort men inspirerande möte om framtidsplaner. Men nu ska det bli riktigt skönt med helg :)

Önskar er en trevlig helg!

Joy to the world

För ett par år sen köpte jag en vitmålad jordglob på Wasa Teaters loppis. Jag har hela tiden haft en tanke att dekorera den med text, och nu blev det av. Texten Joy to the world känns väl rätt självklar!

I motsats till det julröda i förra inlägget är det här stillebenet frostigt och vintrigt, men ljuset och det bruna träet ger ändå värme.

Bokstäverna på globen skrev jag ut på vanligt papper (typsnittet Circus, som finns på dafont.com. Dessutom färgade jag bokstäverna röda i Photoshop), klippte ut och limmade fast med limstift.

 

Oh Joy, för klippa-klistra-pyssel!

Första snön

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den första snön som föll idag. Så jag nöjer mig med att säga att det är lite mysigt. Speciellt i kombination med en sprakande brasa, en ljusslinga i fönstret och en gammal spellista, som visst innehöll en hel del vinter- och julmusik. Skulle inte glöggen jag hittade i skåpet ha varit utgången för över ett halvår sen hade jag nog tagit glöggpremiär ikväll :)

Favoritbrädan fick komma fram igen, den som citerar favoritvinterlåten (en av dem). (Glasvegas - A snowflake fell (and it felt like a kiss))

Nå, nog blir det väl lite höst ännu före julen och vintern.

Sportlov

Vintern visar sig från sin bästa sida nu då både jag och maken är lediga en vecka. Det tackar vi för!

Lite snöyra har det varit också, och mammas och pappas blåa hus, där vi sov den stormnatten, blev alldeles insnöat. Men då fick vi desto mer snö att leka i hos svägerskan dagen efter :)

Men nu verkar min systers halsont ha smittat mig, så det blir lite lugnare program tills det ger med sig. Men jag har en stor bunt tidningar och böcker som väntar, så jag klarar mig.

Njut av vårvintersolen då den kikar fram! Och tack för att du besöker min blogg!

Tid för äventyr, men...

Vet ni, jag klarar inte riktigt av att ha ledigt. Jag har sett fram emot att få en massa saker gjorda, men nu är min att göra-lista så lång att jag har svårt att överhuvudtaget ta itu med nånting. Och då jag istället ska ta det lugnt och vila har jag inte riktigt ro att göra det heller, p.g.a. allt som jag skulle vilja få gjort. Jag blir stressad vad jag än gör.

Näpp, ska jag försöka att lägga mig ner i soffan med en bok och överblivet julgodis. Jag tänker, att om jag läser en riktigt bra bok glömmer jag allt annat för en stund. Jag har två böcker av Jack London som väntar på mig: White Fang (d.v.s. Varghunden) i telefonen och Skriet från vildmarken i en gammal loppisbok. Gillar kontrasten mellan de två medierna där :)

Vad passar bättre till dessa äventyrsböcker än Iittalas Mumin-äventyr?

Kuddarna kommer liksom vår nya Ektorp-soffa från Ikea.

Ute snöar det som bara den. Jag glömde visst att nämna, då jag önskade mig snö, att det räcker med cirka sådär fem centimeter!

Roligt att du kikar in!

Stans snyggaste kvarter

Efter att ha haft semester i december och varit arbetslös i januari får jag från och med i måndags tillbringa mina dagar i stans snyggaste kvarter igen! Här finns så många fina vinklar och vrår att fotografera och jag kommer säkert att återkomma till dem. Nu får ni nöja er med några snabba klick från gårdagens härliga eftermiddagssol.

 Och titta, på andra sidan vattnet ser man till min förrförra arbetsplats!

Och mina blommor mår bra fast dom fått klara sig utan mig i över två månader. Hemma lyckas jag inte alls med samma sorter! (Jag vet, man borde inte kunna misslyckas med dessa...)

Nu ska jag och hundarna trotsa snålblåsten och ge oss ut på en kort promenad.