I syrenernas tid (och att få syrenerna att hålla i vas)

Här går dagarna och jag gör inte mer än det allra viktigaste. Med en liten lejonunge som går framåt i 110 % och varken har tid att äta eller sova så blir det så. Ikväll var det badkväll, men det hade nog varken jag eller han orkat med, så vi gick ut och plockade syrener istället.

Äntligen har de slagit ut, och vad är nu bättre än att de gjorde det lagom till midsommar? Jag kommer att beskära ner mina buskar efter blomningen för att de förhoppningsvis ska bli lite buskigare nertill. Så nu har jag ju världens tillfälle att plocka in så många kvistar jag bara hinner.

Den eviga blåsten tär på humöret, men ikväll var det faktiskt riktigt skönt ute i solen. Hundarna som helst njutit av solen inomhus hittills vill gärna ut och nosa. Och jag är så glad att lejonungen fortfarande trivs i sin bärsjal. Då kan vi gå ute och titta på världen länge. Och jag ser på bilden att jag hunnit få lite fräknar fast jag tycker att jag varit ute så lite.

Min stora blomsteridol, superproffsiga Erin på Floret Flower Farm, har tipsat på sin blogg om hur man får syrenerna att hålla så länge som möjligt i vas. Det testar jag nu.

1. Plocka syrenerna då ungefär en tredjedel av blommorna är utslagna. De vecklar inte ut sig så mycket efter att de plockats, men är de för utslagna minskar hållbarheten. Klipp med sekatör eller skär med vass kniv.

2. Ta bort alla blad direkt efter att du klippt av kvisten. Det krävs mycket energi för att hålla dem vattenspända.

3. Skär ett 3-4 cm långt hack in i stjälken och bänd kniven så att träet splittras. Jag lyckades inte få det att splittras, så jag skar ett kryss istället. Fast egentligen borde det gå lika bra med en lång, fin snittyta, som på rosor.

4. Lägg syrenerna i rejält med vatten. Ställ dem kallt i några timmar. Jag kommer att ha mina ute över natten.

Nu är det bara att hålla tummarna för att de håller sig fina hela midsommaren! Och om inte så går jag ut och plockar nya. Vilken lyx.

Blåa och gula lyckopiller

Förr hade jag ingenting emot att vara på sjukhus. Nu tycker jag att det är det mest utmattande som finns. Jag antar att nästan fyra månader på neonatalavdelning gör det med en. Förra veckan var vi ett dygn på sjukhus då Lejonungens ljumskbråck blev åtgärdat. Idag har han fått blodprov taget, fått spruta med rs-virusantikroppar och blivit kollad av läkare och fysioterapeut. Allt har gått bra och allt är väl med vår lille hjälte. Men nu skulle jag helst dra täcket över mig och ligga där resten av dagen.

Då är det tacksamt att ha burkvis med macarons i frysen. De lämnade över från festen. Jo jag vet att man ska äta hälsosamt då man är trött, och det gör jag. Men däremellan blir det ett och annat blått och gult lyckopiller.

De blåa har blåbärssmak. I grundreceptet har jag tillsatt blåbärspulver och blå pastafärg. Som fyllning har jag blandat vit choklad, grädde och lite mosade blåbär.

De gula har citronsmak. I grundreceptet har jag tillsatt citronskal och gul pastafärg. Som fyllning har jag använt lemon curd på burk.

Och som grundrecept har jag använt Basic macaron recipe på callmecupcake.se (finns på svenska).

 Och vet ni vad. Dom går hur bra som helst att äta direkt ur frysen, utan upptining ;)

5 tips för en lyckad Välkommen till världen-fest

På påskdagen, en dag före Lejonungens 6-månadersdag, firade vi äntligen hans ankomst till världen. Att en ny människa kommer till världen är en av de allra finaste anledningarna till fest. Speciellt då det handlar om en väldigt efterlängtad människa, och en som kämpat sig igenom mer än de flesta kan ana. Så jag visste redan från början att jag ville ordna en alldeles speciell fest. Och det blev det. En dag som vi alltid kommer att minnas med glädje och värme.

Istället för att bara berätta om festen tänkte jag ge fem tips på vad man kan tänka på då man ordnar en fest. Det här var inte en dopfest, inte heller en namngivningsfest, utan helt enkelt en Välkommen till världen-fest. Men tipsen passar egentligen vilken fest som helst.

#1 Satsa på lokalen

En fest kan bli både rolig och trevlig var den än ordnas, men om festen ska bli högtidlig tycker jag att alla gäster ska ha en sittplats i samma rum, och gärna utan att det blir trångt. Vi hade 35 gäster, och beslutade oss för att hyra lokalen i byn. Den är relativt liten och hemtrevlig. Där fick vi plats med tre långbord, buffébord, presentbord och en fotograferingshörna (se tips #4).

#2 Dekorationerna

Dekorationer behöver inte vara svårt eller dyrt. Ha ett färgtema och köp och samla ihop material som passar. Vårt färgtema var blått, gult och grönt. Jag hade tänkt mig enbart pastellfärger, men råkade ha en rulle med mörkblå tapet hemma att göra vimplar av. Och bra blev det! Vi använde gardiner som bordsdukar och jag lånade flera kakfat på fot.

Låt färgtemat synas i maten också! Vi bjöd på gula citronmacarons, blåa blåbärsmacarons och gröna miniapelsin- och limemuffins. Och så en choklad- och hallonpavlova som visserligen bröt färgtemat, men den hade pistagenötter som skiftar i grönt...

Och glöm inte blommor! Att placera ut blommor i många små vaser ger effekt med små medel. Nu råkar det sig att jag samlar på flaskor, men också här kan man låna ihop av vänner och familj. Vi använde tulpaner, eftersom de är billiga och i säsong. Men faktiskt bara 20 stycken, kompletterade med tre kvistar vaxblomma samt vide. 

Vid buffébordet hade jag satsat lite mer på blommorna, men vide plockad i naturen fick stå för volymen.

#3 Ha program och bjud på er själva

Det är högtidligt med långbord, men det blir snabbt stelt om det inte händer något. På vår fest höll jag först ett välkomsttal. Det blev personligt, läsning-av-lapp och en hel del tårar, men det bjöd jag på. Det satte också tonen för resten av festen. Efter talet sjöng en vän till oss Kärleksvisan (av Sarah Dawn Finer). Därefter blev det dags för kaffe, och medan folk åt och drack sjöng vår vän ännu en sång, Det gåtfulla folket (av Beppe Wolgers och Olle Adolphson, för övrigt en allra finaste barnrelaterade låt jag vet). Dessutom hade vi kopierat upp ett allsångsblad med kända barnsånger som vi sjöng ur. Sedan avslutade vi med att visa bilder från Lejonungens första månader.

Nu hade vi kanske mer att berätta än vad man i vanliga fall har, men alla små barn har en historia. Berätta om graviditeten, födseln, barnets personlighet och roliga anekdoter. Det uppskattas garanterat. Gästerna har kanske hört det förr, men inte i detta sammanhang.

Ett hett tips är att servera små munsbitar till kaffet. På så sätt har gästerna att göra då de går och hämtar mera. Och mera. Och mera.

#4 Fotografering

På en Välkommen till världen-fest, eller vilken fest som helst, ska festföremålet (och hela tjocka släkten) såklart fotograferas. Mitt tips är att färdigt ställa i ordning en plats med bra ljus och neutral bakgrund. På så sätt blir det enkelt för alla att få lyckade bilder (istället för, i värsta fall, bilder med svarta silhuetter mot ett ljust förnster).

Vi använde oss av en fond som troligen använts i någon revy på lokalen, men vår första plan var att helt enkelt spänna upp ett vitt lakan som vi skulle ha nålat fast ballongerna på.

#5 Ta hänsyn till barnet

Det låter kanske självklart, men jag vill ändå poängtera detta. Under mina få månader som mamma har jag märkt att ett spädbarn påverkas väldigt mycket av det som händer runt omkring. Om mamma och pappa håller på och stressar och fixar och donar dagarna före och på festdagen så att rutinerna rubbas, så kommer barnet troligen inte att visa upp sin bästa sida på kalaset. Jag förberedde och delegerade så mycket som möjligt. Dagen före festen ställde mina föräldrar (som Lejonungen redan är van att umgås med) upp som barnvakter medan jag och min man ställde i ordning på festplatsen. På själva festdagen hade vi först en lugn morgon och sen gjorde vi likadant. Vår lille hedersgäst dök upp på festen samtidigt som alla andra. Allt för att rubba rutinerna så lite som möjligt.

Vår lille pojke orkade så bra med att hälsa på alla nära och kära. Han hoppade från famn till famn i flera timmar med någon liten powernap emellanåt. Gästerna var glada och nöjda. Och jag är tacksam för en fin, känslosam fest som vi sent ska glömma.

Alla bilder i inlägget är tagna av Lejonungens faster. Tusen tack.

Ps: Några snabbtips på slutet:

- Om du har trädgård kan du köpa fiberduk istället för engångsduk, så kan du återanvända den. Men räkna med att lägga den 2- eller 4-dubbelt.
- I söndags handlade Strömsö om kalasfix. Många fina tips! Se avsnittet på Arenan.

En vanlig dag

En helt vanlig dag, men ändå inte. Lejonungen sov så länge på dagen att jag hann äta både frukost och lunch under tiden. Det hör inte till vanligheterna. Men jag tror att det blir längre sovpass nu, för vår hemsjuksköterska som besöker oss med jämna mellanrum gav grönt ljus för att ge honom så mycket puré han bara orkar äta. Jag är riktigt stolt över hur bra och hur mycket vår pojke äter, med tanke på att han utvecklingsmässigt bara är sex veckor gammal, och att han hade alla möjliga otäckheter i svalget under sjukhustiden. Nu står potatis, morot, blomkål, broccoli, plommon och nötkött på hans meny. Men nötköttet var ett misstag från min sida. Det smakar visst lite starkt. Så snart som möjligt blir det nog kyckling istället.

Så idag har jag faktiskt tagit det riktigt lugnt och målat i Den förtrollade skogen-målarboken av Johanna Basford. Lite mindfulness. Det finns förresten ett galleri på artistens webbsida (här) dit man får ladda upp sina färdiga bilder. Jag laddade just upp denna.

Jag har också, som alla andra dagar den här månaden, deltagit i Hanna Wendelbos fotoutmaning på Instagram. Texten som jag skrivit på den målade bilden hör ihop med den utmaningen och temat Min dröm. För som jag skrev där, jag är en drömmare av rang men då det kommer till kritan sammanfattas det mesta i dessa textrader.

Och så åt jag lunch, som sagt.

På tal om Lejonungen så blev han fem månader gammal i fredags. Jag tog såklart lite bilder, men det är verkligen inte det lättaste att fota små bebisar. Haha :)

*argh* Jag tycker inte om då jag gör långa, yriga inlägg som detta. Men låt gå för den här gången. Jag lyfter på hatten till dig som kom ända hit!

Att komma in i hemmamammalivet

Till sist somnade Lejonungen av utmattning, men bara efter att jag gått med på att låta honom sova på mage. Jag spelar José Gonzales på låg volym och hoppas att det ska lugna.

Han blir 1 månad gammal enligt sin korrigerade ålder idag. D.v.s. räknat från sin beräknade födelsedag. Jag köpte en Mauri Kunnas-body åt honom som present. Eller mest för att jag inte kunde låta bli. Jag är helt såld på Mauri Kunnas' barnkläder. Jag själv fick jord och lite växter. Pappan fick en porter, men sen kom jag på att jag ska laga porterstek av den på söndag.

Pappans pappaledighet tog slut igår och nu känns det så ovant att vara själv. Vad ska man göra då barnet sover i vaggan? Skriva blogginlägg - check. Sen hade jag fantiserat om att baka eller fixa lite fint på vårt nya skåp i vardagsrummet. Skulle bara inte riktigt orka. Men det känns liksom lite bortkastat att lägga sig ner och läsa eller vila då jag för en stund är fri att göra vad jag vill. Jag har nog mycket att lära mig om mammalivet ännu...

Att helt oväntat bli mamma

Det är klart,  h e l t  oväntat var det ju inte. Vi visste ju att han äntligen var på väg. Men vi var inställda på att han skulle komma i slutet av januari. Inte en grå måndag i oktober. Vi hade just börjat landa i tankarna på vad det skulle innebära att bli föräldrar. Istället kastades vi in i en kamp för livet bland kuvöser och larmande apparater.

Han föddes 16 veckor för tidigt, i vecka 23+6. Ett 720 gram litet knippe skinn och ben. Det var visserligen en bra vikt, men ett foster som föds 60 % in i graviditeten är långt ifrån redo att möta världen. Skulle han ha fötts en vecka tidigare hade han sannolikt inte klarat det. Men i de 720 grammen fanns en enorm livskraft. Med en lejonunges styrka kämpade han. Den 28 januari, en dag efter beräknat födelsedatum, fick han äntligen flytta hem.

Så nu börjar vi vänja oss vid att vara föräldrar "på riktigt". Inga sköterskor som backar upp oss, inga läkare som bekräftar hur han mår. Han är en frisk och pigg pojke, bortsett från att lungorna tagit lite stryk av respiratorvården. Vi har haft honom i snart fem månader. Samtidigt är han som en tre veckor gammal bebis. Och ganska exakt tre och ett halvt kilo tyngre än då han föddes.

Men nu känner jag att det är dags att sparka igång bloggen igen! Jag kommer att fortsätta som förr, med foton och inspiration från hemmet och trädgården. Lite pyssel, lite utflykter. Och så kan det nog synas några runda tår och knubbiga fingrar ibland också.

Som ni ser har jag fixat lite med bloggdesignen. Och så har jag  ä n t l i g e n  fixat en facebook-sida för bloggen, så att det blir lättare att följa med när det kommer nya inlägg. Tryck på fb-logon i marginalen eller gå in på facebook.com/liljascorner. Roligt att ses igen!