Höga Kusten

Vi åkte iväg på semesterresa. 160 km spikrakt västerut, fast ungefär det dubbla plus fyra timmar på färja i praktiken. Jag ville visa Höga Kusten för min man. En plats som jag besökt ett par gånger och blivit rätt förälskad i. I de böljande bergen, som är totala motsatsen till våra flacka landskap. I de branta stränderna, där vattenytan döljer djup som ger mig svindel. Och framför allt i stränderna, än med rundspolade, färggranna klapperstenar, än med släta, solvarma klippor.

Vi klättrade upp till Stortorget och såg den vackraste utsikten.

Satt på de platta klipporna på Rotsidan och fascinerades över vågorna som kraschade in. Här skulle jag vilja uppleva en storm.

Gick omkring på Skags udde.

Åt lite kalasrester.

Vandrade över Norrfällsvikens vidsträckta klapperstensfält.

Såg fina fiskelägen, här i Bönhamn, och konstaterade att det är en viss skillnad från de fiskebastur som finns på vår sida om Bottenviken.

Kikade ut över stupen (vissa var våghalsigare än andra).

Och åkte linbana upp på Skulebergets topp och bevittnade världsrekordet i landhöjning. Ingen annan plats i världen har höjts så många meter över vattenytan efter senaste istid. Då Skuleberget var en ö i havet låg Österbotten långt nere på havsbottnen.

Och så besökte vi Trysunda, en ö som är en av de allra vackraste platserna jag sett. Men dit släpade jag inte med kameran.

Nu har vi halva semestern kvar. Sommarhettan har gett vika för frisk sensommar, och det passar mig alldeles utmärkt. Hoppas du som kikar in har det bra!