fredag 20 februari 2015

Att visa hemmet lite kärlek

Jag vill mest bara säga tack för att ni får mig att känna mig så välkommen tillbaka efter pausen. Tulpanhjärtan till er!


Den här februarifredagen försöker vi mest ta det lugnt, som vanligt. Försöker finna glädje i de vardagliga sysslorna. Jo, för jag har ju lovat mig själv att då jag blir mamma ska jag bli huslig. Ni vet, plocka undan i köket varje dag och städa på fredag (eller torsdag). Baka bullar och laga god mat. Inte lämna framme alla tusen saker jag drar fram under en dag.

Nåja, så ambitiös är jag inte på riktigt. Men jag försöker ta fasta på det där med att plocka bort efter mig och städa köksbänkarna på kvällen. Jag tänker att det är en form av nervarvning. Att rent fysiskt knyta ihop dagen innan läggdags så att jag kan börja om pånytt dagen därpå. Försöka att faktiskt se glädje i det istället för bara tråkighet och måsten. Se det som ett sätt at visa hemmet och oss som bor här lite kärlek.



Men nu tänker jag faktiskt bara lata mig så mycket det går resten av den här februarifredagen. Och baka en kaka.

Ha en trevlig helg!


3 kommentarer:

Drömgården sa...

Jag har oxå försökt hålla efter lite bättre... Men det kräver en hel del tjaffs med barnen ibland som drar fram vartefter jag plockar bort. Har bestämt mig för att gå igenom huset rum för rum och slänga grejer för att få plats med just dom grejer som oftast står framme. Men det är sååå tidskrävande!

24.3 ska jag på en tandoperaation igen.. kanske jag skulle hinna säga hej innan... :)
Kram Kitty

Loa sa...

Tack för kloka ord! Jag borde bli bättre på att se det positiva i att städa undan, ta det som en lugnande rutin istället för att känna stress över sakerna som alltid ligger framme. Skyller på att det är de andra som alltid drar fram... fast det är nog inte hela sanningen. Tror jag ska ta fasta på din rubrik och se det eviga bortplockandet som ett sätt att visa mitt hem kärlek.

Sköt om er!

Petra sa...

Gillar tanken att plockandet visar hemmet lite kärlek snarare än att det är ett oändligt nödvändigt ont. Fast nog är det kärlek att ta det lugnt tillsammans också! ❤