En liten gnutta sommar

Några dagar borta igen, och så ser jag alla fina hälsningar och vackra tankar i kommentarsfältet. Tack. Vi är väldigt lika ändå, och det känns fint.

Den här helgen är det sommar, och jag har ätit glass och haft på mig mitt indianhalsband. Suttit vid havet. Vandrat runt i trädgården i pyjamas. I kaoset. Ett kaos som aldrig tar slut, men det är så det måste vara.

Snövit är min trogna följeslagare. Aldrig särskilt välborstad, men det bryr hon sig inte om.

Förgätmigejen sjunger på sista versen medan de flesta andra bara ligger i startgroparna med blomningen. Myntan, som jag inte minns namnet på, bryr sig inte ett dugg om att jag stängt in rötterna i en bottenlös hink, utan har klara planer på att överta hela örtagården. Jag ska låta den blomma, men sen måste jag kanske vidta åtgärder. Däremot är praktbetonikan och lammörat är trädgårdens bästa kompisar just nu. Det mjuka silvriga mot det svala lila - så vackert.

Hello, is it me you're looking for?

Jag tappade all energi för annat än det allra nödvändigaste. Jag visste inte hur jag skulle ta tag i bloggen igen. Ja, bara tanken på sociala medier fick mig nästan att må illa. Men efter midsommaren med mycket trevligt sällskap och ännu mera sömn, känns det som att jag orkar styra upp tillvaron igen.

Idag sökte jag här på bloggen efter en grej och där bland de gamla inläggen hittade jag mig själv. Jag har långsamt, utan att jag själv har märkt det, gått från fiilisblogg till nåt slags utvecklings- och prestationskrav. Jag vet inte riktigt vad som hände. Det har nog en del att göra med att jag på bloggen ofta uttrycker mig så mycket mer personligt än vad jag någonsin gör i verkliga livet. Och jag har blivit försiktig med det där. Vill inte riktigt visa så mycket av mig själv. Jag har börjat undra Vad ska folk tänka? Vad får de för bild av mig? Läser de mellan raderna sånt som finns och som  i n t e  finns där?

Men så tänker jag att det här är mitt uttryckssätt. Det känns ibland obekvämt och utlämnande, men det är samtidigt det som känns mest naturligt. Det jag själv känner att jag gör bra. Alternativet skulle förstås vara att hålla det för mig själv, men jag gillar att vara en del av bloggvärlden. Så vi får se.

Sommarblommor till dig, av sånt som finns i trädgården just nu!