Påskhäxa

Förra veckan visade jag en förhandstitt på ett pyssel jag höll på med. Nu är det färdigt och upphängt och klart för uppvisning. Det var flera som gissade att det var nåltovning jag höll på med, och visst var det det! En nåltovad påskhäxa!

Det var Marthorna i byn som ordnad en två-kvällars kurs där vi lagade varsin påskhäxa. Det var en jätterolig kurs. Ni skulle ha sett alla häxor, så personliga och fina varenda en. Min häxa försöker se lite elak ut, men verkar ändå lite blyg i uppsynen, tycker jag :)

Det som var beroendeframkallande var detaljerna... Jag skulle ha kunnat sitta hur länge som helst och pillat dit figurer och krumelurer!

Jag misstänker nog att tovningsnålen åker fram ännu för att finjustera kläderna.

Naturligtvis har häxan en kisse också!

Varför i vida världen åker hon omkring på en tallkvist, kanske ni undrar? Jo, det var så att jag i flera dagar tänkt gå över vägen till skogen och hämta blåbärsris till kvasten. Men varje dag har jag glömt det. I morse då jag var ute på gården med Lilja tänkte jag att idag ska kvasten bli färdig. Men jag hade bara på pyjamasbyxor... Då kom jag på att i boken Northerna lights (filmatiserad som Guldkompassen) flyger häxorna omkring på "branches of cloud pine", tallgrenar, och en tall har vi ju på gården.

Nån Serafina Pekkala, häxdrottningen i boken, är hon nog ändå inte. Men kanske en Häxan Hilma :)

Nu ska jag skynda iväg hem till mamma och pappa. Lilja har fått småsyskon! Dessutom ska jag förhoppningsvis träffa mormor och morfar och min gudson och hans bror. Och gå in till farmor och farfar och hälsa på. Jag ser fram emot en superrolig dag!

Kram till alla som kikar in!

"Why en't you cold, Serafina Pekkala?"

"We feel cold, but we don't mind it, because we will not come to harm. And if we wrapped up against the cold, we wouldn't feel other things, like the bright tingle of the stars, or the music of the Aurora, or best of all the silky feeling of moonlight on our skin. It's worth being cold for that."