torsdag 9 maj 2013

Rölleka, smörblomma, klöver och blåklocka: Om hur man kan anlägga en äng.

Regnet öster ner denna Kristi himmelsfärd, så jag tänkte bjuda på lite fakta och lite bilder från förra sommaren. Då började vi odla en äng framför vårt hus. Den såg inte mycket ut för världen, men med åren kommer den förhoppningsvis att bli en vacker blomsteräng.


Det finns flera sätt att anlägga en äng. På Odla.nu finns en bra artikel om ängens historia (och nedgång), betydelse och anläggning. Naturskyddsföreningen i Sverige har också en bra, kortare artikel. Företaget Pratensis har en bra Hur gör jag-guide.

Min metod är den lata: Sluta klippa gräsmattan.

Riktigt så enkelt är det ändå inte. Det som kännetecknar en äng är att den är näringsfattig. Man behöver alltså få bort näring från jorden. Traditionellt skötte de betande kossorna om det, men nu äger vi ingen ko. Därför gäller det att slå ängen och föra bort gräset, år efter år. Gräset tar upp näring ur jorden, och tar man bort gräset tar man bort näring. (Det är därför det är så viktigt att lämna kvar gräsklippet då man klipper gräsmattan, men det är en annan historia.)


Blommorna då? Vi har gammal åkerjord som bas (verkligen inte det bästa då man ska anlägga en äng), och vissa blommor dyker upp naturligt. Rölleka, klöver, smörblomma och teveronika kikar fram i gräset och på det torraste stället bredvid en sten har t.o.m. blåklockan smugit in. Självklart har vi också oönskade arter som svinmålla och rallarros, som jag rycker upp efter bästa förmåga. Även om t.ex. rallarrosen är en av mina favoriter bland de vilda så hör den inte hemma i en äng.

För att få det hela att gå snabbare gräver vi öppningar i gräset och sår ängsblomfrön. Med åren får blommorna förhoppningsvis ett övertag mot gräset (fast en viss mängd gräs ska också finnas i ängen). Det allra bästa är att så frön av blommor som förekommer naturligt i omgivningen, men jag har valt att inte vara så strikt på den punkten. I blandningen som jag sådde ifjol fanns t.ex. blåklint, kornvallmo och smällglim.


Att anlägga en äng handlar inte bara om att få ett vilt och vackert inslag i trädgården. Framför allt handlar det om att slå ett slag för den biologiska mångfalden. Ack, den underbara känslan att slå sig ner i ängen och lyssna på surret från bina och ser fladdrande fjärilsvingar. Men mer om det en annan dag.


Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik.
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen
Gullviva, mandelblom kattfot och blå viol


7 kommentarer:

alegni sa...

Det låter som ett spännande projekt det där!

Kamomilla sa...

Intressant läsning!! Lärde mig en hel del- tack för det!

Sandra i sagarden sa...

Kul!! Om vi hade lite mer än 1000kvm vore en äng fin att ha! :)

Susanna Tamminen sa...

Såååå vackert :)

Lyckoslanten sa...

Oj så intressant läsning det där var och så spännande att se hur det lyckas! Vi har mark här som jag önskar vore en blomsteräng. Jag slänger blomfrön där, men gräset slås och blir kvar... Lycka till med ditt projekt! ♥

StrandviksVillan sa...

Nämen - nu blev jag jättesugen på att ha en äng!! Utrymme finns ju, där högst uppe på tomten.
Finfint inlägg!!

Drömgården sa...

Va fina bilder! Snart har du din vackra äng igen. Så roligt att se att gräsmatorna börjar bli gröna.
vi ses imoron! :)