tisdag 8 november 2011

30-årsinlägget

Jag har lite ångest över det här inlägget. Det är alldeles för personligt. Men, here it goes:



Mitt trettionde år har varit det utan tvekan jävligaste hittills. Aldrig har jag varit så trött och känt mig så hopplös. Saker som förut varit självklara är inte det längre. Samtidigt har det varit en brytpunkt.  Jag söker nya lösningar. På flera plan. Jag funderar mycket. Söker svar på frågan "Vad vill jag göra" istället för "Vad kan jag göra" och "Vad borde jag göra".

Jag vet inte om jag har blivit klokare, men det känns som om jag är på rätt väg. Och jag är faktiskt ganska stolt över mig själv. För att jag vågar. Även om det där stupet som jag håller på att hoppa ut i känns väldigt nära och väldigt djupt.

Ja, rätt skräckslagen är jag. Men jag vågar ändå.

Kanske.


9 kommentarer:

Livet på Vestergård sa...

Jag beundrar de som vågar! Men vågar man inte så kommer man ingenstans. Jag hoppas att du får känna övertygelse om att du är på rätt väg.
Kram Kicki

Anonym sa...

Jag beundrar också de som vågar gå mot strömmen, det är jag själv väldigt dålig på.
Man är bara en stund här, så det är viktigt att man gör saker som man vill göra och kan, man ska bara göra lite saker som " man borde göra" vad omvärden förväntar sej det är inte så viktigt.
---------------
Elämä on kuin monikerroksinen kakku.
Se rakennetaan kerros kerrokselta, ja se,
kuorrutatko sen vai et, riippuu täysin itsestäsi.

Kramisar o tro på dej själv !!
-pudervippa-

StrandviksVillan sa...

Du ÄR på rätt väg! Det kommer att bli bra! På flera plan - tro på det!

KRAM!!

Galleri MochB sa...

Ibland kan det vara skönt att sätta ord på känslorna! Du skall se att du väljer rätt väg till slut och klart du skall vara stolt över dej själv!!
Och grattis i efterskott. Skall snart fira syster som också vänder blad ;O)
Och by the way så gillar jag din lampa jättemycket!
Kram Mia

All The Things I Love sa...

För mig har detta också varit ett jobbigt år, på många plan. Kanske det hör till att det trettionde året är det jobbigaste. Det kan ju inte bli värre får man hoppas...

Kamomilla sa...

Modigt! Jag vet vad du gått/ går igenom. Saker brukar alltid ordna sig på ett eller annat vis, så även för dig. :)

Huset på landet sa...

Du är absolut på rätt väg! Då man börjar känna efter vad man verkligen vill och inte vad man borde göra, då har man nått långt i livet. Tog mig några år längre än dig att komma till denna insikt ;).


Grattiskramar,

Nicole

Lyckoslanten sa...

Jag hejar på dig! Här har du en som hoppade över ett stup vid 30+ och ännu mer vid 40+! Livet skulle bli väldigt ensidigt annars! Våga vinna! ♥

alegni sa...

här är en till som hejar på dig!
man lever bara en gång, och då borde man nog hellre följa sitt hjärta än samhällets normer.
stor kram!