Förgätmigej

Det finns flera legender om hur förgätmigej fått sitt namn. Min favorit går ungefär såhär:

Då Gud hade skapat jorden och alla dess djur och växter gick han omkring och gav namn åt dem alla. Då han var färdig hörde han en liten röst vid sina fötter. Han tittade ner och såg en späd blomma med de blåaste blommor. "Glöm inte mig", bad den. Gud svarade: "Jag glömde dig en gång, men ska aldrig glömma dig igen, och därför ska du heta Förgätmigej."

Förgätmigej är en av mina absoluta favoritblommor. Den är bland de första att blomma, och blommar sen länge och blandar sig så fint med pioner, tulpaner och aklejor. Romantiskt och vackert.

Romantiska och fina är däremot inte de gamla svenska namnen på förgätmigej: fiskögon och fansögon. Jag föredrar det nuvarande namnet alla gånger!

Det är lite glest med inlägg här nu. Jag försöker ta mig igenom det sista av min hektiska vår. I övermorgon lugnar det ner sig. Framför mig har jag en sommar med mer ledigt än jag haft på flera år. Hur skönt som helst. Och välbehövligt.

Som sommar, men utan myggor

De har varit helt otroliga, dessa majdagar med full sommarvärme. Vädret ser ut att hålla i sig den här veckan också. Och bara några enstaka myggor i farten. Drömläge!

Sjung och njut :)

Ps: Nej, det är inte en ek på bilden, det är en al. I brist på ekar i grannskapet...

Fröken Fräken?

Det är mer regel än undantag att Lilla söta fröken Fräken börjar spela mellan öronen på mig då jag ser de här bruna spröten i en dikeskant. Fast jag tycker att fräken är mycket mer manlig än flickaktig i sin karaktär. Åkerfräken, den till vänster, en enkel karl med smuts under naglarna. Och hans kusin, skogsfräken - eller är det ängsfräken, som är lite fin i kanten. Men fina är de båda två i sin anspråkslöshet.

Eller vad tycker ni?

Sen kan man ju fundera på vilka krämpor fänkolsvatten är bra för?

PS: Jag fick en utmärkelse av Susanna med bloggen Huvikumpu Living. Jag tackar och tar emot och nöjer mig med att tipsa om Susannas glada och harmoniska blogg. I like!

Sommarkombo: svart, silver och blodrött

Idag blev jag glad då jag besökte trädgårdsbutiken Bellis. De hade klöver! Och chokladcosmos!

Med ett par silverek-plantor till blev jag riktigt nöjd med den här kombon. Jag har nämligen haft svårt att få till det på vår terrass/huvudingång. Vårt röda hus klarar liksom inte riktigt av gulliga pastellfärgade blommor. Vilket jag nu, femte sommaren i huset, kan acceptera.

I sommar blir det alltså färgskalan svart - rött - gult - silver - vitt som gäller. Och det känns som om jag hittat hem *suck av lättnad*. Mer bilder då jag piffat och fixat.

Rölleka, smörblomma, klöver och blåklocka: Om hur man kan anlägga en äng.

Regnet öster ner denna Kristi himmelsfärd, så jag tänkte bjuda på lite fakta och lite bilder från förra sommaren. Då började vi odla en äng framför vårt hus. Den såg inte mycket ut för världen, men med åren kommer den förhoppningsvis att bli en vacker blomsteräng.

Det finns flera sätt att anlägga en äng. På Odla.nu finns en bra artikel om ängens historia (och nedgång), betydelse och anläggning. Naturskyddsföreningen i Sverige har också en bra, kortare artikel. Företaget Pratensis har en bra Hur gör jag-guide.

Min metod är den lata: Sluta klippa gräsmattan.

Riktigt så enkelt är det ändå inte. Det som kännetecknar en äng är att den är näringsfattig. Man behöver alltså få bort näring från jorden. Traditionellt skötte de betande kossorna om det, men nu äger vi ingen ko. Därför gäller det att slå ängen och föra bort gräset, år efter år. Gräset tar upp näring ur jorden, och tar man bort gräset tar man bort näring. (Det är därför det är så viktigt att lämna kvar gräsklippet då man klipper gräsmattan, men det är en annan historia.)

Blommorna då? Vi har gammal åkerjord som bas (verkligen inte det bästa då man ska anlägga en äng), och vissa blommor dyker upp naturligt. Rölleka, klöver, smörblomma och teveronika kikar fram i gräset och på det torraste stället bredvid en sten har t.o.m. blåklockan smugit in. Självklart har vi också oönskade arter som svinmålla och rallarros, som jag rycker upp efter bästa förmåga. Även om t.ex. rallarrosen är en av mina favoriter bland de vilda så hör den inte hemma i en äng.

För att få det hela att gå snabbare gräver vi öppningar i gräset och sår ängsblomfrön. Med åren får blommorna förhoppningsvis ett övertag mot gräset (fast en viss mängd gräs ska också finnas i ängen). Det allra bästa är att så frön av blommor som förekommer naturligt i omgivningen, men jag har valt att inte vara så strikt på den punkten. I blandningen som jag sådde ifjol fanns t.ex. blåklint, kornvallmo och smällglim.

Att anlägga en äng handlar inte bara om att få ett vilt och vackert inslag i trädgården. Framför allt handlar det om att slå ett slag för den biologiska mångfalden. Ack, den underbara känslan att slå sig ner i ängen och lyssna på surret från bina och ser fladdrande fjärilsvingar. Men mer om det en annan dag.

Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik.
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen
Gullviva, mandelblom kattfot och blå viol

- Sjösala vals -

Långsamt, långsamt

Det känns som om våren är himla långsam i år. Men visst händer det saker där ute om man tittar noga. I trädgården tittar rosenrotens knubbiga knoppar fram. Den tog jag hem på ett plantbyte förra sommaren. Fortfarande börjar Rammsteins låt med samma namn men annan betydelse spela i huvudet varenda gång jag ser den...

Fläcklungörten blommade till morsdag ifjol. Det ser ut att bli svårt att hinna med det i år.

Jordgubbarna börjar få nya blad. Den här sorten heter Bounty. Det är en ny sort för mig, så jag hoppas vi får smaka på skörd i sommar.

Ogräset tar också fart. Jag har aldrig lagat mat av brännässlor förr, men de växer så fina i min liljerabatt att det nog är dags nu. Har ni tips på goda nässelrecept får ni gärna dela med er!

Nu blev det helg igen! Skönt. Jag är helt slut efter två arbetsdagar...