Tålamod, skrev jag i förra inlägget. Tålamod behöver man då man anlägger trädgård. Och jag tycker jag börjar lära mig det där. Förra sommaren störde det mig enorm mycket att vi aldrig hann få klart vårt grönsaksland, min potager. Nu känner jag mig inte alls stressad över att det fortfarande ser ut som ett bombnedslag i de regionerna, eller att jag först i måndags fick fröna i jorden.
Jag grubblade en stund på hur jag skulle märka ut sådderna. Jag beslutade mig för sprejmålade klädnypor som jag hängde upp på järntråd. Jag plockade isär nyporna för att slippa få färg på den-där-grejen-som-håller-ihop-dem. Sen skrev jag med en vattenfast tusch. Det håller så länge det håller.
De nyplanterade jordgubbarna har fått ett täcke av nyklippt gräs. Det blir gosigt och näringsrikt för dem. Mellan plantorna, som ju är pyttesmå än, har jag sått vallmo.
De nyplanterade jordgubbarna har fått ett täcke av nyklippt gräs. Det blir gosigt och näringsrikt för dem. Mellan plantorna, som ju är pyttesmå än, har jag sått vallmo.
Nu är det bara att hoppas på en lagom varm sensommar och en lång höst så mina fröer hinner bli till skörd. Men potatisarna satte vi redan i maj, så nypotatis borde vi åtminstone få, senare i sommar.
Mina odlingskragar och allt som kommer runt omkring är som sagt halvfärdigt ännu, så det tar vi en annan gång!



























